Som jag väntat
Min kusin sa att när mensen kommer tillbaka efter andra barnet så är det som en flod. Närå tänkte jag. Har ju alltid varit välsignad med litet lätt flöde. Inte länge!!
Vilken chock! Lite som avslaget efter första veckan.
Blä!
Men då vet man iaf att allt funkar som det ska. Ingen värk heller, vilket jag sällan haft. Skönt att det inte ändrat sig iaf...
Träningen
Svackan jag kom in i förra året i maj, håller i sig.
Känner inte alls för att gå till gymmet. Känner heller inte att jag har tid. Eller råd. Så jag ska säga upp mitt kort.
Sorgligt, men nödvändigt. Kostar ju trots allt 400 spänn i månaden. Dom kan jag lägga på annat när jag ändå inte nyttjar kortet.
Jag vill så gärna ta promenader åtminstone. Men känns som att jag inte har tid. Ändå är väl allt jag har är tid. Men schemat går inte ihop alls.
Två barn, varav ett är en liten larv och det andra är inne i nån gnäll/grin/pip period tar på krafterna. Men snart slutar väl gnället iaf? För annars bryter jag nog ihop.
Idag är det iaf lekdejt inplanerad. Så jag borde nog packa upp mig ur sängen pch ge det stora barnet lite frukost. Om han vill ha. Om det är rätt frukost....
Charlie 2 månader (och lite till)
Nu är du två månader lilla larven.
Ännu mer leenden och ibland ett litet ljud. Mer vakentid och ibland en hel dag med sömn för att ta igen dig gissa jag.
Som barn nummer två får man hänga med. Man får ligga i din vagn vid majbrasan där det eldades allsköns grejer. Man får sitta i en bärsele när det ska tjålas med grannen. Man får äta mat lite varstans, närhelst man är hungrig. För det här med planering blir lite annorlunda när det är barn nummer två. Då finns det redan tider som ska passas. Typ. Är ju inte hela världen om man inte kommer prick till dagis.
Du ät nog en ganska lätt bebis. Som din bror. Du hänger liksom på vad som än händer och kinkar sällan.
Vi går väl se vad som hänt vid tre månader...
Jag körde i diket
Hur har jag kunnat glömt! Jag körde ju i diket för nån vecka sen.
Eller körde och körde, backade. Lätt hänt säger jag, klantigt säger andra!
Skulle backa ut från våran nya parkering. Fick en snilleblixt och tänkte att jag backar ändå till den lilla backen, så kan jag svänga upp där så jag kommer åt rätt håll.
Ungen vrålade sig blå i baksätet för hon ville minsann inte åka bil. När barn skriket tappar jag all koncentration. Så jag vred väl lite mycket på ratten.
Det slutade med dikesbackning.
Som tur är så har vi en huvens granne med stor buss. Så han kom och drog upp mig.
Slutet gott!
Men jag trixar inte till det nå mer och ska vara expert på backning....
