dixiedynamite

Jag är en gnällspik..
Just nu undrar jag själv vad det är som är så krångligt hela tiden? Jag tror att dom senaste 40 gångerna J har tilltalat mej, så har jag fräst ifrån. Utan att egentligen veta varför? 
Han är inte elak, korkad, otrevlig eller mansgrisig. Vi snackar liksom om mannen som tog julledigt den 22 december och har tvättat oavbrutet sen dess. Jag skojar inte!

Och jag skäms... Helt seriöst, vad har jag att klaga på ?? Vem annan i min bekantskapskrets har det så "förspännt" som jag har det??
De flest gnäller på att deras karlar är slöa och inte ett dugg hjälpsamma.

Jag har det så bra!! Men jag är sämst på att visa det för min man.. Man får väll börja tänka som Anna Anka helt enkelt. " Sug av din man varje morgon, bla bla bla...". Men vänta nu.. Hur gick det för henne??
Möjlig skilsmässa..  *suck*

Dessutom har jag yrat iväg TOTALT från ämnet. Ämnet var tänkt att bli: Nyårsafton och dess maskeradtema..
Har en sjukt urringad klänning, som fick någon att snörpa på munnen och slänga ur sej ett:
 "Klä på dig kvinna." Jag vart lite paff, men sånt skit biter inte på mig.  
Kommer förmodligen frysa röven av mig men vad gör man inte för konsten? =) Och dessutom kanske jag kan irritera någon iaf. Då va det värt bara av den anledningen..Just ja! Vad jag klär ut mig till?? Din värsta mardröm.. Om någon skulle komma sig för att fråga..

Vart gick det fel?? Ni ser, totalt ofokuserad..

Lösning på problemet? Duschen, måla naglarna och sova sömnen. Sovmorgon i morgon. Bara att kura ner sig under täcket med min älskling. Vem vet, han kanske har tur..

Alltså, det är nästan 30  minus ute. Är det hälsosamt?? Nä ja kan inte tro det.
Och nyårsafton ska firas i Gränges. I klänning och kalasbyxor.. Det blir ta mej faan dubbla kalasisar....

Snart ska mannen och jag packa in oss i bilen och bege oss mot Räfvåla. Och där mina vänner, är det säkert 40 minus!  25 års kalas står på kalendern, så jag bör väll gå och slå in paketet? Jo, ja gör nog så..

                                          

Julen 2009 var lugn och harmonisk.. typ.

 Klockan 12.00 24 december uppställning för avfärd mot föräldrar. Innan vi anlände dit var vi och tomta hos en söt liten Saga och tände ljus på kyrkogården.  Väl på plats, mat, Kalle Anka, klappar och Uno. I den ordningen. Väldigt trevlig stund. Håvade in en ny traktörpanna. Välbehövligt, den gamla har en kontaktyta på 5 cm i diameter.

Runt 19.00, avfärd mot svärföräldrarna. Smågnagde i oss lite julmat där också. Julklappsöppning och gin rummy. Kortspel är ju hejdundrandes roligt! Tog oss hem i skaplig tid.

Hem och i säng, klockan på halv tio, upp, duscha, fixa utstyrseln och vidare mot svärföräldrarna igen. Nu var det dags för det årliga intaget av fisk i gift. Jag micrade lite rester. For hem, däckade.

Lördagen var en snabb sväng på den billiga elkedjan. Det var ju rea. Inhandlade en datorväska och en mus. Stod i kö i säkert 20 min. Och i kassan står nån jävla PRAO! Va helvete!? Svalde irritationen, tände en cigg och köpte en snöskyffel. Eller enligt kvittot, snöraka... OK! Slumra en stund i soffan sedan till Räfvåla för Uno vända.
 
Söndagen spenderades i samma juliga tecken. Men nu hade värmlänningarna kommit till byn.
MOT SVÄRFÖRÄLDRARNA! 
 Hälsningar, julklappar, ,mat och tack avverkades i en rasande fart. Familjens yngsta skulle med tåget till Stockholm. Jag och J vart kvar en stund efter och varvade ned.

Och idag, efter ett hektisk veckoslut, damp den ner i lådan! (Eller iaf nästan.) Denna söta lilla blålila välsignelse! Min egen dator.. Skulle få den av min sambo, betalade hälften själv...

Min julhelg sammanfattad i... runt 2000 tecken. Hur var er??

Det är väll i sin ordnign att uppdatera lite kanske??
 Iofs har det inte hänt så mycket spektakulärt..
 Jag har jobbat, shoppat julklappar, slagt in julklappar, bakat, byggt pepparkakshus och hunnit träffa mina vänner lite också.

Julen står för dörren.  Känner mig stressad och fattig. Tror nog jag har inhandlat julklappar för 8000 kr. Ändå känner jag mig inte nöjd. Måste nog införskaffa något mer till mannen i mitt liv. Han om nån är värd en till present. Så i morgon eftermiddag beger jag mej ut, för sista gången, för att slåss med galna julklappsshoppare. 

Dfet kanske även är dags att lära mig lägga upp bilder också. Hur svårt kan det va??

Men nu ska jag nog kura i soffan ett tag till sen slänga míg i bingen och tryna tills klockan ringer 05,30... *suck*
Men snart är det JUL LEDIGT! Har nog aldrig varit så välkommet...

Det kan man nästan tro att jag är i vissa stunder. Klyschor är något jag tydligen lyckas slänga in i mitt dagliga tal. Klyschor för mig är just medelålders.
Det är nått man tar till när man, om man är just medelålders, möter  en klasskamrat från svunna tider. Man vill inte slänga ur sig hela livshistorien, (och man vill inte verka viktigar än någon annan), när man inte setts på 10-15 år. Då kommer dom krypandes:

Allt bra? - Jodå, huve upp å föttra ner. Det knallar å går. Man ska inte klaga.
När någon av dessa meningar serverats följs de ofta av ett tvunget småskratt. Och en motfråga såklart.

Hur är det själv? - Jämna plågor. Man blir inte yngre.

Sen tittar man sig runt lite och ler, slänger in nåt som, "Nä nu måste ja ge mig av hemöver. Lär väll laga mat åt gubben"
Gamla vänner skiljs åt, suckar lättat och har egentligen inte fått nå vettigt ur sig.

Så känner jag mig ibland. Inte för att jag ofta hamnar i en sådan situatin där jag måste pressa ur mig  något likanande. Möter man en bekant på gatan, nickar man och ler sen är det bra.
Men däremot, träffa gamla människor, då är dom där minnsan klyschorna! Trillar ur munnen som otuggad mat på en finare tillställning.

Ska det va så svårt att klämma ur sig som det är??
Allt bra? - Nä du, katten dog i morse, arbetslös, njursvik och diabetes.

Hur är det själv? - Jo det knallar å går.

Jag lovar att jag ska sluta med sligt skit. Men jag lovar inte på farfars grav.... =)

Jodå, landade i Dalarna i måndags kväll runt sjutiden. Full lastad med påsar från det stora shoppingmeckat Ullared.
Dumpa allt på hallgolvet, lade upp allt i olika högar, åt kvällsmat, somna.

Tisdag: Tog mej en sovmorgon tydligen. Till  12.15! För i helvet.
Halva dagen borta. Släpade mej ur sängen, gjorde en kopp te och kurade ner mej i soffan ett tag. En timma senare kröp det av energi i kroppen. Började rota i mina högar, plockade lite i köket och provade nya kläderna.
 Just ja!
Ja hade ju köpt nya, fina ljusstakar! Mycket billigare där än här. Tar mycket försiktigt ur dom ur sina lådor, jodå dom ska tllbaka i lådorna när säsongen är över, skruvar i lamporna, stoppar i kontakten. Men va faan!? En lampa är trasig. Provade den i någon annan sockel. Nä, lika död.
Klär på mej anständiga kläder, drar fingrarna genom håret, ger mej ut på stan.

In på lokala varuhus kedjan. ingen lampa. Mot elaffären, ja! Lampa. Kilar hem och skruvar i den. Trasig.. *suck* Tar nästa i paketet, sätter i kontakten, POFF!! Säkringen går! Allt stannar och blir tyst. Satan!!!
Inser att jag inte har någon ficklampa! Ringer J och spottar och fräser över det en stund, han säger med len röst: "Ska jag skicka dit någon att hjälpa dej?" NÄ! Jag är för faan inte fem! Han tyckte säkert han var gullig, jag vart lite irriterad.

Letar reda på en pall och ett stearinljus, balanserar ut i den mörka hallen, tänder mitt lilla ljus och byter säkring.

Klär på mej igen, travar upp till elaffären lagom nöjd. Frågar lite trevligt om dom har någon sorts "garanti" på glödlampor. "Nä, det tror ja inte", säger snorkig expedit.
Då tyckte jag att jag också kunde vara otrevlig om tillfälle ges. Visar fram mina lampor och förklarar hur landet ligger.
"Då hade du strömmen i när du bytte?" 

Nä, du. Jag är väl inte korkad! Irritationen växer, händerna skakar och jag tror att det rykte ur mina öron, för snorkig expedit ser skrämd ut. Håvar upp nya lampor. Jag tar dom , med ett surt Tack, visade inte ens plånboken och stövlade ut därifrån.

Nu lyser det så fint så.

Och högarna på golvet? Dom ligger kvar än. Det är rent på golvet och jul är inte än på några dagar.