dixiedynamite

Usch å fy!!

Var hos tandläkaren idag. Var helt enkelt tvungen, kunde inte sova för tandvärken. Bet sönder en visdomstand för ett halvår sen. Har inte tänkt så mycket på att den är trasig, den har inte bråkat.( Men det är inte den som bråkar nu heller, det är kompisen brevid..)
Men igår, dra åt helvete!!

Det hela började i söndags. Vaknade med svid i halsen och rinnade näsa. Brydde mig inte så mycket, det var väll dags att bli sjuk helt enkelt. På måndagen på jobbet var jag helt borta av feber, far fick köra hem mig en timme tidigare än jag slutade. Hem, däcka i sängen och sov till tisdag morgon till och från. Då känner jag en molande tandvärk.. Struntar i den så länge det är möjligt vilket inte var så länge. Sambon kommer hem med alvedon, strepsil, bafusin och resorb. Underbara sambo! Ringer en tandläkare och får en akuttid. 

Till saken hör, att jag har tandläkarskräck ,och då menar ja inte att jag blir svimfärdig. Nej nej, sånt är för mesar.
                 Jag blir hysterisk!! Grinar, snörvlar, hyperventilerar och skakar.
                                  Tack Folktandvården för år av terror!!  

Men hos den privata tandläkaren är man nog mer noga med att kunderna kommer tillbaka. Dom var så snälla och trevliga. Iofs peta hon bara lite, tog en röntgenbild, konstaterade tandlossing och spolade rent. Men den korta stunden var hon försiktig och lugn. Hon lovade mig mycket bedövning nästa gång. För nästa gång då ryker ondingnen!! Och den trasiga polaren längst bak.

Jag är inte glad, gillar inte tandläkare som sagt, men jag kan inte ha en trasig tand. Det är en tuggtand så jag kommer inte se tandlös ut..