dixiedynamite

Någon har väll kanske snubblat över det, #prataomdet , andra inte.

Kort och gott.

Johanna Koljonen startade detta. Hon vågade öppet och personligt skriva om sexuella gränsdragningar. Ganska snart var det väldigt många som följde henne.

Intressant debatt.

Även om man inte anser sig kunna räknas in i den ena eller andra kategorin innan man läst det, kanske får en ny syn på allt.

Jag kan ju säga att jag inte räknas in på någon sida. Men intressant läsning.

 Kanske glimtar det till i ens huvud under tiden man läser..

Nu är julen slut.

Lite skönt faktiskt. Den var sjukt stressig. Flänga hit och dit. Men vi hann med två julaftnar på julafton.

Julafton började på Dalagatan kl 10.00 med frukost. Sen ner på kyrkogården och tände massa ljus. Tillbaka  hem och kika Kalle. Ut till Jonas familj i Saxe, öppna massa, massa, massa paket och fikade. Hem till Dalagatan och käkade och öppna paket. Slockna, vakna, frukost och sen mot Saxe igen för den traditionella lutfisken. Som jag inte åt. Uäck!! Jag käkade svärmors goda rester.

Sen var julen slut för i år.

Isaac fick så mycket paket att det var svårt att få plats i bilen hem. Kläder och kläder och kläder. KLäåder va precis det han behövde så det var mer än välkommet. Ett superfint lammskinn från Gotland fick han också. Men det får han inte använda förens han slutat kräkas hela tiden.
Ska ta tag i hans byrå någon dag och plocka ut sånt som är för litet. Redan.


Nu ligger nyåret i startgroparna. Det blir avancerad middag på Storgatan i år. Toast Skagen, oxfilé med hasselbackspotatis och Frozen Cheesecake. Jag längtar!!

Så i morgon är det planeringsmöte och så ska jag även slänga ihop cheesecaken och städa vårat hem.

Städningen blir lidande när julen står för dörren. Tur att jag inte hade nå firande hos mig, då hade ja fått plocka ur alla taklampor och bara tänt värmeljus.

Men nu ska det minnsan bli ordning på torpet!

Dom sista julklapparna till min underbara sambo är klara!
Eftersom vi inte köper några andra julklappar än till varandra i år så tänkte man ju att jag kunde varit ute i god tid.. Men icke! Som vanligt.

Men nu kan jag luta mig tillbaka och hålla tummarna att posten inte går ut i strejk eller så.
För då mina vänner.. då är det klippt!

Jag antar även att det här blir mitt sista inlägg innan jul.  
                 
                                          Jag önskar eder alla en fröjdefull jul.

Min kusin fyller snart. Men jag är redan klar med presenten!!

Till vänster: Presenten
Till höger: Presenttillbehör. En hottad tändsticksask!!

Såg nu att det ser bra tattigt ut med tejpen där. SKit samma. Hon kommer bli glad ändå.

Debatten är just nu het som solen över Sahara.
Antingen har den alltid varit det eller så märker man av den mer nu när man själv har barn. Och inte ammar.

Våran son är två månader. Jag ammade bara honom fyra veckor.

Han är född i vecka 34+2. Alltså sex veckor för tidig så när som på någon dag. När man är så liten som han var, så orkar man inte så mycket. Man orkar tillexempel inte amma så pass länge att man får ut den där ordentilga mjölken.
 Så han blev sondad. Det skar in mammahjärtat. Det var verkligen jobbigt att se honom med den där slangen i näsan. Men man fick intala sig själv att det var för hans bästa. Och det var det ju.

Ju större han blev där på sjukhuset,ju mer orkade han amma. MEN! När han är hungrig, då är han hungrig NU! Inte om två minuter när tutten är framme och han har fått tag.

Vilket resulterade i att han blev så frustrerad när han skulle äta att han skrek sig utmattad och somnade innan den tjocka mjölken rann till. För mjölk, det hade jag. Till en början.

Vi fick ta till en vårtnapp, ett plastbröstvårta som man sätter över sin egen så det är lättare att få tag. För när bröstet var spänt, kunde han inte riktigt suga tag. Det funkade klockren! Alla var glada och han gick upp i vikt. Men... Sen började det dala..

Använder man vårtnapp för länge så går mjölkproduktionen ner. Anledningen till det är att man får inte samma stimulans som utan, när det är hud mot hud.

Han gick ner mer och mer i vikt. Fick börja sonda mer och mer. Jobbigt. Speciellt som vi då redan varit på sjukhuset ett tag och han inte var sjuk i övrigt, som för tidigt födda barn kan vara, så fick vi stanna ännu längre. 

Varje dag ringde familjen och vänner och tjatade, tjatade, tjatade och tjatade om när vi skulle få komma hem. Och varför vi inte kunde åka hem. Blev fruktansvärt jobbigt i längden och jag kan nog lova att på 24 av dom dagarna vi var på sjukhuset så grät jag 22 av dom.
Just för att det var så stressat med ammingen, han gick ner i vikt och alla frågade när vi fick komma hem. Jag frågade sköterskorna om inte flaskmatning var ett alternativ. Nej Gud nej, fick jag till svar. Du har så fin mjölk så.. Ja jo, det kanske jag har men det kvittar om han inte får i sig den.. Men det skulle ammas, ammas,ammas. Inte flaskmatar vi barn här inte!! 

När han var i vecka 37, alltså tre veckor efter han var född, fick vi flytta upp på patienthotellet. Med honom såklart. DÅ gjorde vi det!
Vi skulle koppmata  däruppe, men vi smet till affären och köpte en flaska, gav han ersättningen i den och han blev nöjd.  Först ammade jag honom och sen fick han ersättning. Familjen var glad!!

På vägningen dagen efter så hade han gått upp i vikt. Så vi fick åka hem men var tvungna att komma upp två dar senare och väga honom. Vi åkte hem och var jublande glada. Ammade och gav tillägg i flaska.

Åker upp till Falun två dagar senare, väger killen. Han har gått upp 300g på två dagar. Oj, säger sköterskan, va hände?? Äh.. När man kommer hem så blir allt mer avslappnat och man ammar bättre, drog ja till med.
 Ja, ammar du så bra då kan jag skriva ut er.

Halleluja!! Men jag ljög för sjukvården. Men det var det faan värt.

Inte konstig att det blir stressande för mammor när dom inte kan välja, fast det låter så först, att det ska vara så hysteriskt det här med amningen.
 Jag vill jättegärna amma min son, från första början var det absolut min plan. Jag antar att de flesta  mammor förutsätter att dom ska amma. Men för vissa så går den planen i kras. Och det märkligaste är, att när man säger tilll många andra mammor att man inte ammar då säger dom att dom bara ammade någon vecka eller inte alls. Tror nästan att det är vanligare att inte amma nu för tiden. Men det är ingen som pratar om det.

Hellre en glad bebis och en glad mamma än en hysterisk bebis och en ledsen mamma.
Och ersättnignen är bra. Annars skulle dom inte få sälja den.

Man måste ha ett fint bord till jul. Vardagsrumsbordet fick sig en omgång. Till höger, före. Till vänster, efter.


Bakade och pyntade lite pepparkakor. Blir bara två plåtar av en rulle deg. Det räcker.För när den är slut så har man tröttnat.


Årets hemmaknåpade adventsljusstake. Nöjd. Mycket nöjd.

Nu är det klart!! Det blev bra. Kort kan ni glömma. Det kräver att jag tar ett egokort och jag hatar att var med på kort så det blir inget av med det. Ni får nöja er med en förklaring.

Klippte av väääldigt mycket på längden. Uppsakttningsvis 45 cm.. Kanske 47.
Klippte upp det överlag. Inte roligare än så. Kan bli en slingning av det så småningom.
Så från rumpskårslångt till axellågt.

Alla i min närhet är så intresserade över hur det blev med håret. Kan ju bero på att jag,sen jag tog studenten för åtta år sen, har låtit det växa. Jag har väll toppat det nån gång.. En gång om året typ. Det har resulterat i att jag har hår ända ner till rumpan.

Vet inte varför jag har sparat på det så länge, jag är inte den som är flink med vare sig hårförn, plattång, locktång eller tjusiga produkter. Så varje morgon blir det tofs. Har jag det utsläppt blir det bara en enda stor tova i nacken.

Iallafall.
 Igår skulle det ske. Jag skulle klippa mig. Eftersom jag inte gör det ofta är det väldigt känslosamt när det väl händer.

Frissan kom hem till mitt kök, ja jag vet, hemmapulare!!  Hon hade glömt grejorna hemma så hon kila upp på Åhléns och köpte sax och kammar.

Vi tog en  kopp kaffe sen skred hon till verket. När hon fått av längden och skulle börja snajsa till det, då är saxen så slö att håret bara viker sig! Jävla skit sax.. Den kostade ju ändå lite pengar.

Så just nu ser jag inte klok ut. Det är spikrakt avklippt. Ser ut som jag är fem eller nått. Tur att hon inte han börja på luggen. Hade inte velat vara med om saxen gett upp mitt i laggklippningen.

Så på måndag kommer hon upp och fixar.

Idag är dagen som jag gör som alla andra mammor. Klipper av mig håret.
 
Men inte för att jag vill spara tid på morgonen, för som alla vet kammar jag mig väldigt sällan och sätter bara upp det i en knut, utan för att mitt hår är så satans slitet och torrt.

Nu ska jag ju inte vara så drastisk så att jag snaggar mig och färgar det svart. Men klippas av en bit ska det och sen ska jag försöka mig på att slinga det. Själv. Ojojoj! Vi får se hur det slutar. I värsta fall får ja väll färga över det.

I morgon ska vi iväg och kika  på ett hus i Sörvik. Spännande.
Men den här gången ligger jag lågt med planerna. Sist gick det ju åt helvetet på den fronten.

Inga planer till helgen. Eller jo, det har vi säkert, men jag har förmodligen glömt att skriva in dom i min kalender och då "finns" dom inte.
Jag har hört att  mammor som ammar kan bli glömska. Men vi som inte ammar då?? Vad kan vi skylla på?? Jag brukar verkligen ha stenkoll på saker.

Känner även att mitt bloggande har stannat av. Har säkert en massa ämnen i huvudet men dom glöms ju av..

Folk säger att jag skulle prova att skriva nått för nån tidning. Vore ju ett najs extraknäck.

På tal om tidning. Jag har ju för tusan tre tatueringstidningar som ligger och väntar på att bli lästa. Man hinner inte riktigt det när en Isaac är mammig. Igår tog det två timmar att läsa Vi Föräldrar.

Så det här med att läsa ifatt alla böcker jag inte har hunnit med, det kan vi glömma va??