dixiedynamite

Nu så.

Vi har gått in i vecka 22. Det börjar närma sig.
Igår var vi hos bm. Sambons första gång! Pirrigt. Varför han inte varit med förr, är att han har jobbat borta. Men jag har då klarat mig utmärkt ändå.

Allt såg då fortfarande normalt ut. Så jävla tufft att höra bebisens hjärtljud. Sambon vart nog lite tårögd... Men det skulle han nog aaaaaldrig erkänna.

Det är ju nu nu det börjar hända! Allt!
Jag känner en sprattlande fisk på insidan, däremot inte på utsidan är. Men ynglet är inte så stort än. Och än så länge borde, som jag förstått, tacka min lyckliga stjärna. Blir ju väldigt trång därinne om någon månad.

Bm sa, ät nu, medans plats finnes.

Slänger upp ett kort, ett jävligt dåligt kort på en av ultraljudsbilderna. Ta kort på kort är ingen hit.
Håll till godo!



Det är alltså en bebis där inne.
 Men på hemmaplan går h*n fortfarande under arbetsnamnet: Djävulsynglet. Men vid ett dop tror jag inte att det är godkänt som tilltalsnamn.