dixiedynamite

Det blir inget besök till den andra uppfödaren i helgen. Vi har pratat  på telefon.
Jag fyller ju år i helgen så då hinns det inte med nått besök.

Hon sa iaf att jag kunde kika ut någon anna gång eller bara ringa om jag undra något. Det känns bra.
Har även pratat med Tucks egen uppfödare. Hon sa också att när jag vill sälja honom för en krona eller mindre så kunde jag ringa henne och prata  av mig lite. Hon lyssnar så gärna.
 Hon om någon vet hur vi har det emmellanåt, hon har hans syster kvar hemma. =) Hon är minst lika vild.

Men nu har vi bestämt oss, igen.. Han bor kvar hos oss för alltid.
                        Våran vita fara ska inte flytta mer. 
Vi ska kämpa med honom. Men  som uppfödaren sa, man får bakslag. Men man gör även framsteg. Framstegen räknas, inte något annat.

Dom här två veckorna har han varit jätteduktig. Eller, ja tyckte inte att det hade hänt något, förens jag prata med hans uppfödare och fick prata av mig lite. Då sa hon att han visst hade gjort framsteg som det lät på mig. Men sånt märker man inte riktigt själv. Hemmablind.

Och Maggan: Jag kan lova att pussar och kramar är det ingen brist på här inte!
 Mattepussen sitter som en smäck på nosen.