dixiedynamite

I söndags tog min sambo hunden och aaaaalla hans grejer, packade in dom i bilen, och for till Jönköping.
Träffade Tucks nya matte. Jag stannade hemma. Om jag hade varit med hade jag aldrig åkt i från honom. 

Sambon lämnade hunden till en lugn, trevlig och harmonisk tjej med en bulle tjej 4 år. Hundarna kom fint överrens.
Tjejen tog hem Tuck till sig.

När sambon är en timme hemfrån, får han vända och hämta Tuck. Det hade skurit sig rejält!
Hon hade hindrat honom från att gå in i vardagsrummet, då bet han henne i benet. Hon var skärrad och fick in honom i buren. Sambon kom och hämta.  Hon tyckte att hunden var sjukt agressiv och nästan farlig.

Jag är väldigt glad att min sambo hämtade honom. Lilla, ensamma faran utan matte och husse.
När dom kom hem, sov han som en gris i bilen. Fick lyfta ut honom, han hänge på min arm och var så trött.

Nu är ham hemma i hemmets lugna vrå. Här stannar han!
Kontaktade en uppfödare närmare hemma igår. Hon tyckte inte alls han lät agressiv på det jag berättade, en vanlig valp.
Hans uppfödare ansåg att det kanske blir avliving. Det finns inte i min värld. Absolut inte! Han är bara en valp.

Missförstå mig rätt.

Jag har inte tappat förtroendet för hans uppfödare. Men hon bor långt borta. Utan henne hade vi inte ens kommit såhär långt.
Den andra jag pratat med bor nära, väldigt nära.

Vi ville även ha en andra bedöming angående hans påstådda agressivitet. Vi anser inte att han är aggresiv.
Så på lördag, då mina vänner, händer det. Då åker vi och träffa den andra uppfödaren. Många har sagt bra saker om henne.
 Iofs folk jag inte känner personligen, men samma folk som sträckte ut en hjälpande hand när jag behövde.

Om det här inte funkar, då vet jag inte vad jag tar mig till.