dixiedynamite

På tisdag då händer det. Rutin ultraljudet ska ske. Spännande, läskigt, oroligt, jobbigt och massa andra känslor.

Tänk om bebisen inte lever? Tänk om den har gomspalt? Tänk om den har en kromosomförändring?....
 Massa jävla tänk om... Jobbiga tänk om. Allt kan ju hända. Speciellt som jag ligger på gränsen till att få röda hund. Som tydligen kan ge fosterskador. Men jag har aldrig möt någon med röda hund. Trodde inte ens det existerade länge? Men man lär sig nya saker hela tiden.

I övrigt har världen snurrat i ett rasade tempo. 

På jobbet har vi en söt farbror som bor i en lägenhet uppepå, han  är ner om dagarna och diskar lite, handlar lite, hämtar god mat åt oss och tjålar lite. Han har blivit riktigt sjuk.
För två månader sen operarades han för prostatacancer. Allt har gått bra. Fram till i fredags.
Då kände han sig hängig, illamående och matt i kroppen. På tisdagen åkte han till sjukhuset, hjärtflimmer. 
Inte alls så roligt. Vi har blivit vana att ha honom  i närheten. Men han blir frisk igen.  Det är klart han blir.

Valpen då?
Jo, ja skulle inte kalla honom valp. Ja skulle kalla honom: Pansarvagn, alligator, piraya och get.
Han har sylvassa tänder, han äter allt som ligger i hans väg även om det är snus, gräsklipp, tomburkar, plast och favoriten: SERVETTER! Jag vet inte huuuur många sådana jag har plockat ur hans mun. Men va är väll en bal på slottet.