dixiedynamite

Facebook, denna underbara mötesplats.

Man kan gnälla, hylla, grina och skratta i sin statusrad. Och folk man känner, eller typ känner, kan kommentera med lämpliga tillrop.

Det gnälls mest tror jag. Det gnälls över att katten är på smällen, över att det är snö på backen, över att elräkningen blev dyr , över att barnen är morgonpigga, över att man är sjuk, över att det används runda ord i radion på dagtid etc etc..

Det är väldigt sällan en statusuppdatering är positiv, och är den det så kan jag nästan lova att 95 % av gånger blir den sågad.

Varför är vi ett så jävla missunsamt och gnälligt släkte?? Man säger att finnar är melankoliska och deppiga i allmänhet, vad är vi då?? Vi är riktiga gnällspikar. Det får inte gå bra för nån annan för då blir vi lite avundsjuka och måste pika personen i fråga.     Jantelagen.

Då kan man tänka såhär; Nu gnäller ju jag, varför tar jag inte bort mitt konto så att jag slipper se när alla bittra människor hugger på dom lyckliga? Eller alla gnälliga inlägg?

Nej nej nej! Det går inte för sig. Tar jag bort mitt konto så vet jag inte hur jag skulle kunna hålla mig ajour med alla nya händelser runt omking mig.
 Födelsedagar, evenemang, när kattbebisarna föds, människobebisarna också för den delen, när ni klev upp i morse, när man inte ska tanka för att visa bensinbolagen att dom behöver sina kunder, hur och när ni bajsade sist osv osv

Kort och gott, Facebook är ett nödvändigt ont i min värld. Ni som inte använder det, gör ett konto och välkommen in i beroendet!