Hatade att vara mamma
Igår hatade jag att vara mamma.
Isaac var knölig att natta. Skulle ligga och tjåla och knöla med täcket. Han somnade tillslut. Eller ja, från tom nappflaska till sovande kanske tio minuter.
Sen gick det utför.
Grannen panelade nog sin lägenhet igår. Eller byggde ett fort. Det spikades i en evight. Fisen blir rädd när nått låter som han inte ser. Såklart vaknade han av spikandet.
Få började han skrika. Ett sånt där "jag-har-ont" skrik.
Sen skrek han i säkerligen två timmar. Han skrek sig svettig. Så svettig att vi fick ta av honom pyjamasen.
Ont i magen hade han. Han pruttade så mycket som jag aldrig hört honom eller någon annan bebis prutta. Tillslut lugnade han ner sig. Han somnade mellan oss i våran säng. Det tog en halvtimme tills snyftandet tog slut.
Då hatade jag att vara mamma. Att inte kunna göra mer än att stryka på magen, nynna och vagga. Att inte kunna lugna på en gång.
Usch!
Så nu har vi köpt magdroppar. Dom funkar alltid. Säkert hans konstiga matintag och att han varit sjuk så länge.
Som kaviar på tårtan så går det vattkoppor på dagis. Underbart!!!
