Det är en klassfråga
Att saker i livet inte är lika för alla vet man. Det blir extra tydligt när man funderar på det där körkortet.
Jag har inget körkort. Jag kan inte köra bil för jag är livrädd att krocka eller köra ihjäl någon.
Sen har vi aldrig haft råd. Eller både ja och nej,
När jag växte upp hade vi inte överflöd av pengar. Vi hade så vi klarade oss och åkte på Sverige semestrar lite titt som tätt. En gång var vi utomlands.
Det fanns aldrig pengar för att jag eller någon av mina syskon skulle ta körkort. Inget undansparat för det ändamålet. Ingen fet lön som man kunde ta en rejäl summa pengr från för att lägga på körlektioner. Inget arv.
Eller jo! Min pappas gamla morbror dog när jag var.... 14-15. Han lämnade ett arv till oss. Jag fick 20.000.
Inget sagt om vad det skulle gå till.
Jag hade inte en tanke på körkort. Inte en tanke. Jag klarade mig. Fick pengen när jag blev arton.
Köpte lägenhet, tv, dvd, cykel, säng, en gammal halvseg dator och lite annat smått.
Men inget körkort.
Fick jobb. Mitt första riktiga jobb!
Jag slet för 52.60 kr i timmen. Min första lön köpte jag en klocka för.
Den har jag kvar.
Sen rullade det på. Köpte saker till mitt hem, kläder, festade och åt ute.
Jag levde upp mina pengar. Fortfarande ingen tanke på körkort. Eller jo, en liten tanke fanns.
Nu tänker ni; åh , har du inget körkort!? Skyll dig själv, allt blir lättare med körkort.
Jag är så jävla TRÖTT på att höra det. Jag är ingen idiot. Jag fattar väll som alla andra att allt blir smidigare, inte lättare, med körkort.
Kollade upp idag vad den lokala körskolan tar betalt.
Jag är ledsen, jag kommer inte handla lokalt här. Det skiljer 200 spänn på en körlektion om man jämför Ludvika och Smedjebacken. Det är mycket för nån som går på akassa.
Verkligheten är att jag måste ha ett körkort för att få ett jobb. Hatar ordet måste. Jag blir arg bara jag tänker på
måsten.
Så med en stram jävla budget så hoppas jag vi har råd att jag skriver in mig på en körskola i Ludvika. När faan jag ska hinna köra bil däruppe vet jag faktiskt inte.
Det löser sig väll kanske under tiden.
Jag vet inte vad jag ska säga. Heja Karin kanske?
Jag har haft mitt körkort några år nu, men jag tog också relativt sent eller vad man ska säga. Jag slet som barnflicka, hade ingen att köra med och fick ta allt på körskola. Ca 30 lektioner tror jag. Ja, jag tog mitt körkort i Stockholm, det var här jag levde och bodde (och lever och bor) och ville klara av den här trafiken även med körkortet i hand och inte ta i Ludvika och sen vara livrädd för att köra i Stockholms stad.
Tyvärr kör jag mer sällan än jag borde, och med åren har jag blivit harigare eller vad man ska säga. Jag kör ogärna i stan. Inte pga trafiken dock, mest för att jag hittar galet dåligt.
Men jag är glad att jag har det och att jag har möjligheten att göra vad jag vill med det, speciellt eftersom det är svårt att ta sig ut i Säfsskogarna utan ett... och speciellt nu när vi har Elsa.
Så Heja dig Karin. Du kommer fixa det. Det är faktiskt inte så svårt. Plugga på, gör sånna där test på datorn och kör med den/de du kan.
Kram
De är faktiskt inte så lätt för ungdomar eller vuxna för den delen heller att ta ett körkort. Det kostar ju skjortan =/ !!Det är inget man bör ta för givet att alla ska ha.
Tycker att de är på tok för dyrt, vi vanligt folk har inte råd med sånt, hur ska en flerbarnsfamilj ha råd att skaffa körkort åt alla ungar? Kostar ju mellan 10-20,000 , beroende på om man har någon att övningsköra med eller om allt måste göras på skolan.
Jag hade tur att mina föräldrar sparat pengar i fonder, så jag kunde ta mitt körkort + att Jag körde konstant med dom från att jag var 16-19år :)
Men folk är dumma som ifrågasätter dom som inte har körkort, de är fan ingen självklarhet.
Men Lycka till Karin och ut å kör med gubben din i skogen :)
