Vardagen är här
Jag tror jag kommit in i det. Det här med vardag och två barn.
Inte 100% ,men snart så.
Fortfarande har vi kartonger att packa upp. Så jag och Isaac grejar nog lite idag. Få se om den lilla låter mig lägga ner henne en stund bara...
Dagen då Charlie föddes
Vaknade av kissnödighet, i vanlig ordning. Stapplade ner för trappan till toaletten. På vägen genom köket kollade jag till klockan. 04.25.
Oj! Då jag jag sovit en "hel" natt för fösta gången på evigheter. Skönt!
Upp för trappan igen och lägger mig i sängen.
Då händer det. Det känns som nån sätter igång en orkan i min mage. Sen poff! Fredrik hör att jag drar efter andan. "Gick vattnet?"
Jag tror nog det. Han gläntar lite på täcket och konstaterar att jodå, det är precis vad som hände. Min sida av sängen är plaskblöt.
Upp ur pölen, Fredrik river fram några badlakan. Jag står på dom, det forsar efter benen. Han tar ur lakanet ur sängen och överdraget till bäddmadrassen.
Jag börjar skaka i benen och blir nervös. Det ska snart passera en unge ur mig!
Med hjälp av fler handdukar tar jag mig nerför trappan och in i duschen. När jag står där ringer Fredrik förlossningen. Hon som svarade tyckte vi skulle avvakta, vila lite.
Klockan är 5. Jag lägger mig i sängen igen. Tänker att jag kan sova lite till. 10 över börjat det mola lite. Halv 6 är det 2 minuter mellan värkarna. Vi sätter oss i bilen efter en liten frukost.
Halv sju parkerar vi på taket vid sjukhuset. Knallar ner till förlossningen och får ett rum. Dom skriver in mig och sätter CTG.
Runt sju - halv åtta kommer dom och undersöker mig. Då är det fortfarande 2 min mellan värkarna.
Jag tänker att jag nog är öppen 5 cm. Nej! Två ynka cm är det. Två!
Här blir vi kvar hela dagen.....
Går till fikarummet, Fredrik äter nån macka, jag tar en kopp te. Runt åtta är vi tillbaka på rummet. Nu börjar det kännas.
Värkarna blir starkare, men kommer bara med två minuters mellanrum fortfarande. Lägger mig på sängen och bara tar mig igenom värkarna. Tänker att det är lång bit kvar så än vill jag inte ha lustgas för då finns inget sen när det verkligen gör ont. Vill inte ha epidural. Mitt enda önskemål.
Strax efter tio kapitulerar jag. Då skickar jag min fina sambo att hämta en sköterska som kan ge mig lustgasen.
Kvart över tio kopplas den på. Fredrik masserar min svank och jag känner gasen göra sitt. Tar av lite av topparna iaf. Halv elva undersöker dom mig. Då är jag öppen fullt! Jag tror att alla går iväg en stund, det är nog bara jag och Fredrik i rummet. Tror jag. Lite borta i skallen av lustgasen.
Kvarg i elva sätter dom kanylen i handen. Dom konstaterar att det gått fort. Sen går det fort!!
10.55 kommer första krystvärken. Då tänker jag på när Isaac föddes. Krystvärkar i 2,5 timmar. Känner inte pepp direkt.
Sen tjipp tjopp, ett par krystvärkar och sen är hon ute. 11.09 står klockan på då. Får upp den sötaste lilla unge på bröstet.
Barnmorskan konstaterar att jag fick en liten bristning men inget som måste sys. Jublande lycklig är jag då. Både för min fina unge och för avsaknaden av nålar I mitt sargade underliv.
Charlie Söderlund. 3700 gram. 49 cm lång. Född på internationella kvinnodagen.
Vad har hänt sen sist?
Vi har flyttat! Vi bor i vårt hus. Helt sjukt. Men det känns också helt sjukt bra.
Vi är inte riktigt klara, men vi bor här.
Och Charlie har ju kommit till världen!
Vi tar det ganska piano hemma om dagarna. Isaac har fått vara lite på dagis den här veckan. För att vi inte ska döda varandra... Trotsig treåring och nyfödd bebis är en dålig kombo i det långa loppet. Skönt för honom att få leka lite och bränna lite energi.
Tänkte slå till på en förlossningsberättelser. Men kanske är ni inte så intresserade...
