Som jag väntat
Min kusin sa att när mensen kommer tillbaka efter andra barnet så är det som en flod. Närå tänkte jag. Har ju alltid varit välsignad med litet lätt flöde. Inte länge!!
Vilken chock! Lite som avslaget efter första veckan.
Blä!
Men då vet man iaf att allt funkar som det ska. Ingen värk heller, vilket jag sällan haft. Skönt att det inte ändrat sig iaf...
Träningen
Svackan jag kom in i förra året i maj, håller i sig.
Känner inte alls för att gå till gymmet. Känner heller inte att jag har tid. Eller råd. Så jag ska säga upp mitt kort.
Sorgligt, men nödvändigt. Kostar ju trots allt 400 spänn i månaden. Dom kan jag lägga på annat när jag ändå inte nyttjar kortet.
Jag vill så gärna ta promenader åtminstone. Men känns som att jag inte har tid. Ändå är väl allt jag har är tid. Men schemat går inte ihop alls.
Två barn, varav ett är en liten larv och det andra är inne i nån gnäll/grin/pip period tar på krafterna. Men snart slutar väl gnället iaf? För annars bryter jag nog ihop.
Idag är det iaf lekdejt inplanerad. Så jag borde nog packa upp mig ur sängen pch ge det stora barnet lite frukost. Om han vill ha. Om det är rätt frukost....
Charlie 2 månader (och lite till)
Nu är du två månader lilla larven.
Ännu mer leenden och ibland ett litet ljud. Mer vakentid och ibland en hel dag med sömn för att ta igen dig gissa jag.
Som barn nummer två får man hänga med. Man får ligga i din vagn vid majbrasan där det eldades allsköns grejer. Man får sitta i en bärsele när det ska tjålas med grannen. Man får äta mat lite varstans, närhelst man är hungrig. För det här med planering blir lite annorlunda när det är barn nummer två. Då finns det redan tider som ska passas. Typ. Är ju inte hela världen om man inte kommer prick till dagis.
Du ät nog en ganska lätt bebis. Som din bror. Du hänger liksom på vad som än händer och kinkar sällan.
Vi går väl se vad som hänt vid tre månader...
Jag körde i diket
Hur har jag kunnat glömt! Jag körde ju i diket för nån vecka sen.
Eller körde och körde, backade. Lätt hänt säger jag, klantigt säger andra!
Skulle backa ut från våran nya parkering. Fick en snilleblixt och tänkte att jag backar ändå till den lilla backen, så kan jag svänga upp där så jag kommer åt rätt håll.
Ungen vrålade sig blå i baksätet för hon ville minsann inte åka bil. När barn skriket tappar jag all koncentration. Så jag vred väl lite mycket på ratten.
Det slutade med dikesbackning.
Som tur är så har vi en huvens granne med stor buss. Så han kom och drog upp mig.
Slutet gott!
Men jag trixar inte till det nå mer och ska vara expert på backning....
Det stora barnet
Hostat och nyst en vecka. Men inget mer. Tät i näsan på nätterna men pigg och allt på dagarna. Kliade sig i ögonen igår så han blev helt svullen och röd. Gissade på allergi. Får nog omvärdera det, han är nog riktigt förkyld.
Så idag är vi hemma. Myser i soffan, plockar och pysslar lite. Dock gissar jag på att han kommer se mycket film. Det är OK när man är sjuk.
I år firar han sista april hos sin far. Så det blir lång stund utan honom. Åker i morgon och kommer inte förens på söndag. Hoppas han piggnar på sig så han kan titta på brasan och när dom eldat upp snögubben.
Påskmiddag på Hyttberget
Vi sa att när vi flyttat in i huset så är det här det blir påskmiddag. Så i år var det dags.
Alla var här. Utom Isaac, han var hos sin far.
12 pers var vi. Planen var att äta kl två. Blev kanske liiiite senare. Fredriks vänner var förbi på kaffe och husinspektion. Det var väldig trevligt. Dom visste att vi skulle ha middag men man vill absolut inte kasta ut folk. Så maten var inte klar när alla kom. Men vad gör det.
Gott var det och trevligt. Alla var mätta och belåtna. En platsstol fick sätta livet till men lite svinn får man räkna med!
Så nu äter vi påskmat i några dagar.
Att barn kan var så olika
Charlie är så olik sin bror. Men ändå så lik.
Isaac kunde jag lägga ner, han var nöjd ändå. Charlie vill gärna ligga på mig. Eller sin far för den delen. Hon vill gärna vara nära.
Isaac sov mer. Bara matning en gång om natten när vi väl kom hem från sjukan. Charlie har börjat äta två gånger på natten.
Både Charlie och Isaac är lika med hur hungriga dom är.
Isaac vaknade, var tokhungrig, skrek, kastade i sig mat. Rapade, spydde.
Charlie vaknar, är tokhungrig, vrålar, kastar i sig mat, sätter i halsen, hostar. Rapar, somnar. Typ. Sover in i det sista.
Nu vet jag ju att allt förändras hela tiden. Nästa vecka kan bra ett helt annat mönster.
Vi bytte ersättning till Charlie igår. Jag tycker hon har haft ont i magen, inte bajsat ordentligt, gnällt och varit orolig.
Idag har vi kört 50/50 i varje flaska med vanlig ersättning och ersättning med mindre laktos. Tycker nog att hon är mindre kinkig och inte lika orolig pch gnällig. Blandar nog några dagar till innan i kör bara den nya sorten. Den lilla magen kanske är lite känslig mot laktos.
Måste ju bju på lite bilder också
Charlie 1 månad (och lite till)
Du är en månad nu. Eller fem veckor mer exakt.
Blicken hänger med mer nu. Du ler tillbaka när man ler åt dig. Det är det gladaste lilla smile man sett.
Det här med amningen gick inte så bra. Men när du flaskmatas istället så får ju pappa ta nån natt så mamma inte är helt paj om dagarna.
Snart har vi listat ut alla dina olika skrik. Det går framåt!
Nu kan du sitta lite mer i babysittern utan att bli så arg också. Det är skönt. Så mamma får nått gjort.
Du har en storebror. Han älskar dig. Han klappar och stryker dig på kinden. Kommer med din lilla handduk. Men bara när det passar honom.
Du har en pappa, som avgudar dig. Han kan du nog linda runt ditt lilla finger i framtiden.
Du sover fortfarande mest. Och äter. Och knölar och bökar lite. Nästa månad ska du se att det hänt grejer!
Utvecklingssprång
Så slog det mig, i bilen på väg hem från dagis. Kanske är det utveckling på g? Därför hon kinkar och bara småäter och vill vara nära på ett helt annat sätt än förut.
Googlade, jo jo, utveckling. Inte förens om 6 dagar, om man ska följa schemat. Men alla barn är ju olika. Så hon får vara en klängis då. Jag hinner väl greja här hemma en annan dag.
Lite charmigt att bo i flyttkartonger...
Bärselen
Slog till och köpte en sele till apungen. Hon ska vara nära, nära hela tiden. Annars blir det kink och grin. Så igår slog jag till. Köpte en Manduca av en vän till Fredrik.
Satte i henne i den, hon vrålade! Men när hon väl började titta sig runt så tyckte hon nog det var ok. Hon somnade medans jag och Isaac tig en promenad i skogen omkring vårt hus.
Kan nog tycka att hon är lite liten än, blir svårt att montera henne när hon inte är stabil i nacken. Men jag tänkte ha henne i den en liten stund varje dag. Då vänjer hon sig och jag kanske får nått gjort. Det vore ju väldigt välkommet!
Vardagen är här
Jag tror jag kommit in i det. Det här med vardag och två barn.
Inte 100% ,men snart så.
Fortfarande har vi kartonger att packa upp. Så jag och Isaac grejar nog lite idag. Få se om den lilla låter mig lägga ner henne en stund bara...
Dagen då Charlie föddes
Vaknade av kissnödighet, i vanlig ordning. Stapplade ner för trappan till toaletten. På vägen genom köket kollade jag till klockan. 04.25.
Oj! Då jag jag sovit en "hel" natt för fösta gången på evigheter. Skönt!
Upp för trappan igen och lägger mig i sängen.
Då händer det. Det känns som nån sätter igång en orkan i min mage. Sen poff! Fredrik hör att jag drar efter andan. "Gick vattnet?"
Jag tror nog det. Han gläntar lite på täcket och konstaterar att jodå, det är precis vad som hände. Min sida av sängen är plaskblöt.
Upp ur pölen, Fredrik river fram några badlakan. Jag står på dom, det forsar efter benen. Han tar ur lakanet ur sängen och överdraget till bäddmadrassen.
Jag börjar skaka i benen och blir nervös. Det ska snart passera en unge ur mig!
Med hjälp av fler handdukar tar jag mig nerför trappan och in i duschen. När jag står där ringer Fredrik förlossningen. Hon som svarade tyckte vi skulle avvakta, vila lite.
Klockan är 5. Jag lägger mig i sängen igen. Tänker att jag kan sova lite till. 10 över börjat det mola lite. Halv 6 är det 2 minuter mellan värkarna. Vi sätter oss i bilen efter en liten frukost.
Halv sju parkerar vi på taket vid sjukhuset. Knallar ner till förlossningen och får ett rum. Dom skriver in mig och sätter CTG.
Runt sju - halv åtta kommer dom och undersöker mig. Då är det fortfarande 2 min mellan värkarna.
Jag tänker att jag nog är öppen 5 cm. Nej! Två ynka cm är det. Två!
Här blir vi kvar hela dagen.....
Går till fikarummet, Fredrik äter nån macka, jag tar en kopp te. Runt åtta är vi tillbaka på rummet. Nu börjar det kännas.
Värkarna blir starkare, men kommer bara med två minuters mellanrum fortfarande. Lägger mig på sängen och bara tar mig igenom värkarna. Tänker att det är lång bit kvar så än vill jag inte ha lustgas för då finns inget sen när det verkligen gör ont. Vill inte ha epidural. Mitt enda önskemål.
Strax efter tio kapitulerar jag. Då skickar jag min fina sambo att hämta en sköterska som kan ge mig lustgasen.
Kvart över tio kopplas den på. Fredrik masserar min svank och jag känner gasen göra sitt. Tar av lite av topparna iaf. Halv elva undersöker dom mig. Då är jag öppen fullt! Jag tror att alla går iväg en stund, det är nog bara jag och Fredrik i rummet. Tror jag. Lite borta i skallen av lustgasen.
Kvarg i elva sätter dom kanylen i handen. Dom konstaterar att det gått fort. Sen går det fort!!
10.55 kommer första krystvärken. Då tänker jag på när Isaac föddes. Krystvärkar i 2,5 timmar. Känner inte pepp direkt.
Sen tjipp tjopp, ett par krystvärkar och sen är hon ute. 11.09 står klockan på då. Får upp den sötaste lilla unge på bröstet.
Barnmorskan konstaterar att jag fick en liten bristning men inget som måste sys. Jublande lycklig är jag då. Både för min fina unge och för avsaknaden av nålar I mitt sargade underliv.
Charlie Söderlund. 3700 gram. 49 cm lång. Född på internationella kvinnodagen.
Vad har hänt sen sist?
Vi har flyttat! Vi bor i vårt hus. Helt sjukt. Men det känns också helt sjukt bra.
Vi är inte riktigt klara, men vi bor här.
Och Charlie har ju kommit till världen!
Vi tar det ganska piano hemma om dagarna. Isaac har fått vara lite på dagis den här veckan. För att vi inte ska döda varandra... Trotsig treåring och nyfödd bebis är en dålig kombo i det långa loppet. Skönt för honom att få leka lite och bränna lite energi.
Tänkte slå till på en förlossningsberättelser. Men kanske är ni inte så intresserade...
Flyttpacka
Nu är det dags. I morgon fräser vi ut till huset. För alltid! Sista natten i lägenheten idag. Skönt.
Lägenheten är såld. Så även en massa andra saker. Funderar på att fimpa FB igen. Men har kvar det en stund till bara för att man kan annonsera utan att det kostar nått.
Packar och vilar om vart annat. Man blir trött och får sjuka sammandragningar som höggravid. Men nån lär ju packa.
Tråkigt är att folk som sagt att dom ska hjälpa till kommer med lite tråkiga ursäkter till att inte dyka upp. Sen gör dom andra saker, som inte ens var ursäkten. Lite bittert kanske det låter men va faan. Säg sanningen istället.
Men snart är jag klar. Eller ja, typ. Behöver mer kartonger. Så då måste jag tömma några andra i huset först. Så det blir morgondagens göromål. Tömma för att kunna fylla.
Huset
Vet ni? I helgen flyttar vi. Vi flyttar!!!
Jag börjat packa, jag har haft folk här som kollat på lägenheten, har rensat och börjat städa. Helt sjukt känns det.
Det skönaste är att nu får alla tvivlare som hånflinat åt våran renovering en jävla knäpp på näsan. Ni som inte trodde vi nånsin skulle flytta ut. Att det aldrig skulle bli klart. Ha!!
Ska bli skönt med yta. Och att bo på ett ställe man trivs med. Inte för att jag inte trivts i lägenheten, men att slippa slå foten i Isaac säng när man ska gå och lägga sig, att slippa flytta på en grej gör att komma åt en annan, att slippa dela tvättstuga, det ska bli så vansinnigt skönt.
Ska skala loss mig själv från soffan och gå ner i bilen och hämta kartonger. Och putsa av fönstren i köket. Och torka ur ett till skåp. Och och och.....
Den fantastiska kroppen
Igår innan jag gick in i duschen så tog jag en titt i spegeln. Magen har växt lite. Bara ett uns.
Det slog mig att kroppen kan hantera så sjuka grejer. Jag har gått upp tio kilo. På bara nån månad. Och skinnet bara töjer sig och ger plats. Nån liten, liten bristning har dykt upp. Alltså, jag hade ju ett gäng efter Ise men knappt nån ny nu.
Märkligt och fascinerande på samma gång.
Var hos barnmorskan nu på morgonen. V. 36+2. SFmått avstannat igen. Bra blodtryck. Fixerat huvud. Börjar det bli dags?
Allt detta är så overklighet. Jag kan ju faan inte det här! Men det är ju bara att glida med.
Satte ut lägenheten på blocket igår. I morgon kommer ett par från Falun och kikar. Det betyder att jag måste städa. Inte så jävla pepp på det. För efter dammsugningen av våran enorma lägenhet så är jag helt ledbruten några dagar. Hoppas dom vill slå till! Det betyder också att huset är så pass klart att vi snart kan börja packa vårat liv i lådor. Fatta hur skönt det ska bli!
Öroninflammation
Jojo, tänkte att jag skulle hålla ut utan medicin. Men igår fick jag ont i örat. Och det gick fort. Lite värk först, sen pang boom, svinont.
Gjorde ett lite paket av kompresser med lök och vitlök, lade mot örat och satte på mig en mössa. Lite alvedon och Ipren så värkte det inte så mycket iaf. Slumrade till, vaknade runt tolv. Värmde på paketet igen. La mig och somnade till slut.
Tyckte att det knäppte i örat men tänkte mest att det var väl för löken som löst upp nån bacill.
Vaknade, ringde vc och fick en tid på förmiddagen. Låg kvar i sängen och myste lite med barnet. Till slut bestämde han att det var dags att gå upp.
Så vi gick upp. När jag reste mig sprakade det till i örat och sen gjorde det inte ont mer. Nähä, va skönt tänkte jag bara.
Sen blev det varmt i örat. Och jag kände att nått rann ut. Petade försiktigt med tops. Vätska, blod och lite var. Men trycket var borta iaf. Och smärtan.
Så när jag väl, efter 1,5 h, kom in till läkaren så var det snabbt konstaterat att jag hade en spräckt trumhinna. Penicillin i tio dar och återbesök om 6 veckor.
Så här sitter jag, döv på höger sida, snorig, varm och med en näsduk att dutta i örat med. Inte så vackert kanske....
Alla tabletter jag kan hitta
Sjuk. Jag är så jävla förkyld. Tät i bröstet, hostar, täppt, ont i bihålorna, huvudvärk, frusen, trött.
Har proppat i mig alla tabletter som man får ta som preggo. Jag kan hantera täppt näsa och hosta. Kan INTE hantera tjock i bihålorna. Inte. Då slutar jag fungera som människa.
Sover typ tre timmar i ett svep. Vaknar, snorar, hostar, slumrar. Ingen sammanhängande sömn direkt. Hoppas att natten blir trevligare än den som var.
I morgon ska det nog inhandlad badrumsmöbler. Nu börjat det dra ihop sig!!
Så lilla bebis, stanna kvar på insidan ett tag till. Ett gäng veckor, även om jag är less och har konstant ont och är en ganska kass sambo just nu, så stanna inne ett tag till.
V 34
33+2 för att vara exakt. Förra gången gick vattnet i morgon. Fånt vi se då?
Hos bm i morse. Mitt sf mått hade inte rört sig på förra besöket så jag fick ett extra idag. Nu hade det börjat krypa uppåt igen. Skönt!
Hon gjorde även en undersökning, från insidan, och konstaterade att det nog är huvudet ändå som är neråt. Men lite högt upp. Vilket jag kan känna är bra för då blir det ju inte nån tidig unge iaf. Hoppas jag.
Huset rullar på för fullt så vi får hoppas det hinner bli mer klart innan ungen kommer.
Men Fredrik knåpade avlopp i går så det tag sig som faan!
