Jag börjar lite
Den 4/10 åkte jag upp till Falu Lasarett för att kolla kurvan på bebisen och mig. Har ju åkt upp varje dag sen 29/9 för att vattnet sipprade
Jag trodde att dom skulle kolla kurvan och sen skicka hem mig som vanligt. Men ack så jag bedrog mig!
Läkaren kom in och sa att allt såg bra ut men att dom ville sätta igång mig eftersom vi tagit oss in i vecka 34 och det var bra för bebisens skull, men att det fanns en stor infektionsrisk. Jag vart helt paff, det var jag inte bered på. Sagt och gjort.
En sköterska satte in en droppnål och satte på mig ett blått armband. Sen kom läkaren och hämtade mig så hon kunde sätta in en ballong med vatten i, i min livmoder tapp så den skulle vidga sig. Typ.. Tror jag. Iaf så pilla hon in en lång brungul slang i mumindalen och den hängde ut.
Den här slangen ska man alltså dra i en gång i halvtimmen. Så jag gick och la mig på rummet och tog det lite piano.
En gång i halvtimmen kommer en sköterska och drar i slangen, andra gången hon kommer in så påpekar jag att det känns som det rinner vatten nerför benet. Och det gjorde det! Det rann verkligen fostervatten efter benet.
Så sköterskan kom in med en rock som jag fick ta på mig istället för mina fostervatten byxor.
Men eftersom det rann så mycket så fixade hon en finurlig sak. Hon kopplade på slangen på en droppslang med påse. Den fick jag sen ha i fickan!
Kändes lite märkligt. Men jag har ju även åkt på bussen med mitt urinprov i väskan till barnmorskan.
Iaf, blev beordrad att gå och äta lunch. När jag kom tillbaka från lunchen så hade sambon anlänt.
Sköterskan kommer in och drar i slangen. "Nu drar jag till så att vi får igång det här någon gång" , säger hon.
Ja ja, tänker jag. Hur farligt kan det vara när den ramlar ut?
Men dra åt helvete vilken märklig känsla det var när den ploppa ut! På slangen sitter det alltså en ganska stor ballong grej. Det kändes lite när den for ut.
"Då så", säger sköterskan. Nu åker vi upp på förlossningen.
