dixiedynamite

Idag kommer Isaac hem igen. Äntligen! Han har varit hos sin far sen i torsdags.

I morgon blir det gymmet innan stan. Träffa Elin och Vidar lite. Sen hem och laga mat till besöket.
Fredag fortsätta i samma anda.
Kyrkogården på förmiddag innan fredagsfika med brudarna och på kvällen är det middag med Sjöbergs.

Lördag är det släktträff för Fredriks sida av släkten. Fotbollshallen är hyrd och det ska tydligen idrottas.

Söndag slappar vi nog lite, lite. Men man ska aldrig säga aldrig!

Den var ju underbart god! Lagom saftig, fröig och smakig. Med en ost bit och tomat på var det heaven!

Recept?

Varsågoda! Inte mitt eget dock. (Faan)

1 liter filmjölk
3,75 dl vetemjöl
2 dl grovt rågmjöl
1,25 dl grahamsmjöl
2,25 dl rågkross
1 dl vetekli
2 dl sirap (jag tog brödsirap för det fanns hemma)
4,5 tsk bikarbonat
4,5 tsk brödkryddor

Rör ihop allt.
Häll i två smörade och bröade limpformar. (Går säkert bra i nån mindes ugnsform också)
Grädda i 175 grader, mitt i ugnen i 1,5 timme.
Ät gärna ljumna med ost och tomat.

Men bra att jag valde bilden där man bara ser röven på djuret. Jaja.

Och så kanske jag glömde det där om glasfiber i förra inlägget. Som är efter detta.

Vi fixade lite med isolering idag. Så nu kliar, kliar, KLIAR mitt skinn. Trots dusch. Men jag dör nog inte av det iaf.

Idag var vi i huset. Efter vi druckit kaffe, varit på systemet, handlat mat och beställt tapeter.

Beställt tapeter till köket, matdelen och sovrum. Man kan skönja ett visst tema. Färgsprakande och fåglar.

Kommer bli så väldigt fint!!

Hittade lite halväckliga, döda saker i huset. Och en söt levande sak.

En råbock har gjort vår gård till sitt hem. Välkommen säger vi.

Tillslut bröt jag svackan. Den långa, djupa svackan som jag hamnat i när det gäller träningen.

Jag skyller inte på nått förutom lathet, bekvämlighet och kylan. När höstkylan kommer krypande så är det svårt att sticka iväg.

Men! Jag ser ju skillnad. Så varför tappa fokus? Skärpning nu då!

Hösten är ju då man brukar sitta hemma och mysa med mat och efterrätt. Det tänker jag också göra!
Så då får jag släpa min röv till gymmet då och då.

Woho!! Mina "smaljeans" är snart mina "liteförstorajeans". Jag känner mig duktig. Duktig som faan!
Nu skärper vi till detta med gymmet bara. Lite oftare, lite hårdare, lite tyngre.

I söndags firade vi att ungen blev två. Egentligen är det dagen idag, men han är ju hos sin far.

Vi hade bakat tårta och lite kakor. När han vaknade fick han en tågbana, en kassaapparat och en verktygslåda. Mot eftermiddagen dök det upp lite folk och han fick målarblock, kläder, mjukis och ett par vansinnigt fina lovikavantar.

När alla hade gått så var klockan halv fem. Runt sex är det mat på Dalagatan. Han somna de sittandes i soffan framför Pingu en liten stund.
Det är jobbigt att kalas!

Idag är det fotografering på dagis. Senast kvart över åtta skulle Isaac vara på plats. Men eller hur!

För det första ville han inte vakna i morse. Sen ville han bara leka.

På med kläder, skor, ut till cykeln. Yes! Idag skulle den hurtiga morsan cykla.

Dyngsur cykelsadel. Ungens sits var full med katthår. Och såklart dyngsur.
Hämta handduk som han kunde sitta på , ner med ungen, på med hjälmen, börja trampa.

Punka! Eller ja, iaf väldigt lite luft i bakdäcket. Så det blev en tung och lite skakig resa till dagis. Vi kom fram i tid, nästan. Ungen glad som en lärka för han har fått cykla och mamma högröd i ansiktet och helt slut.

Kasta in ungen, hoppas på att han håller sig ren tills kortet är taget.

Nu ligger jag på soffan, tittar på Gossip Girl och bara latar mig. Jag ska nog ta tag i disken också. Snart....