Bilder på juvelen
Längesen det lades upp nå bilder på min ögonsten va? Har varit för lat för att tömma kameran och telefonen. Men nu så! Håll till godo:
Fundersam, nyvaken sötfis.
Hos mormor och morfar. Japp, det är en bit kaka som hänger på hans kind.
" Mamma, ge dig med fotandet!!"
Kärlek
Tänder
Liten unge har ju fått två små, små risgryn!
Ingen feber, ingen dålig mage och inget gnäll. Eller, han var gnällig förra veckan. Säkert inte mer än vanligt men det kändes lite så ibland när jag hade lite att göra.
Snart kanske han kryper också, vem vet.
Ingen feber, ingen dålig mage och inget gnäll. Eller, han var gnällig förra veckan. Säkert inte mer än vanligt men det kändes lite så ibland när jag hade lite att göra.
Snart kanske han kryper också, vem vet.
Dopet
Började med att inte gå upp med tuppen. Ungen vakna inte förens kl åtta denna ljuva morgon. Fort i med frukost i hans mage, pappan in i duschen, mamman panikpackade det sista.
Ner till fiket, drog lite på att sätta igång. Åt lite frukost, sallad, ägg, skagen och vatten så jag fuskade inte!
Gick ner i bageriet och pappa hjälpte mig att lägga ihop två tårtor så jag bara kunde dekorera dom.
Pysslade med det, rök ihop med min far som proppsade på att ställa fram bakelserna som blev över från försäljningen. Jag fickk tokspel på honom och skrek väll lite, han skrek då minnsan tillbaka. Jag anser inte att man gör så, han tyckte det gick fint. "Det var ju ändå kvar från dagen."
Man bjuder inte på sånt som inte var ämnat att bjuda på.
Han blev vrång, jag blev vrängre, han sa att ska det vara på det jävla viset så tänker han inte ens komma till kyrkan! Fine!! Skit i det då. Men han var där. Hade inte trott annat.
Blev klar med dukning och allt tack vara min sambo och Linda. Tusen tack
Min sambo gav mig nått smörgåsrån och bad mig äta. Egentligen bad jag om en Alvedon, han hörde rån. Man glömmer lätt att äta i villervallan. SÅ jag käka upp dom. Japp, ni läste rätt. Jag åt rån! Men bara tre och mycket pålägg.
Ner till kyrkan, drog igenom låten en gång. Den satt ju, hade texten med mig. Dom som hörde ansåg att det lät bra. Då kör vi på det. (Egen uppfattning: det lät lite svajigt och surt.)
Klockan blir fyra och allt folk börjar droppa in. Börjar bli liiiite nervig. Vi går fram och allt går som smort!
Fortare än vad jag trode och inte alls jobbigt.
Jag skulle ju sjunga så smäcktande och vackert. Pyttsan!
Nervösvibrato och riktigt ur tonart ibland. Men det var nån tår i bänkraderna trots allt.
Upp till fiket och fika, fika, fika. Alla fick plats efter mycket om och men.
Paketöppning!!
Otroligt fina saker. Graverad termos, halsband, tavlor, drömfångare, kläder,hoppgunga, kläder,skor, kläder, leksaker, solglasögon. Lika roligt att plocka upp det igen när vi kom hem och verkligen titta på allt.
Det roligaste: Inga dubletter. Har nog aldrig hänt på ett dop!
Kvällen avslutades på ett förträffligt sätt. Anna och Christopher kom upp och lagade mat så vi slapp.
Helt jävla underbart! Det var guld värt.
Fläskfilé med gorgonzolasås, bacon och champinjoner. Till det klyftpotatis för dom som äter sånt och grönsaker från Bali för oss andra. Det var vansinnigt gott. Okej, jag fuskade, tog ett par, tre, tio klyftor potatis. Men jag hade redan ätit rån under dagen. Men inga mängder av nått.
Sen blev det natta. Vet inte ens vad klockan var, men somnade gjorde jag, som en klubbad säl. Så idag tar familjen det piano på soffan med tvspel, bloggande, badande (inte på soffan dock), hängande, och kvällen avslutas med BB och kanske kikar Bästaste Fredrik upp.
Ner till fiket, drog lite på att sätta igång. Åt lite frukost, sallad, ägg, skagen och vatten så jag fuskade inte!
Gick ner i bageriet och pappa hjälpte mig att lägga ihop två tårtor så jag bara kunde dekorera dom.
Pysslade med det, rök ihop med min far som proppsade på att ställa fram bakelserna som blev över från försäljningen. Jag fickk tokspel på honom och skrek väll lite, han skrek då minnsan tillbaka. Jag anser inte att man gör så, han tyckte det gick fint. "Det var ju ändå kvar från dagen."
Man bjuder inte på sånt som inte var ämnat att bjuda på.
Han blev vrång, jag blev vrängre, han sa att ska det vara på det jävla viset så tänker han inte ens komma till kyrkan! Fine!! Skit i det då. Men han var där. Hade inte trott annat.
Blev klar med dukning och allt tack vara min sambo och Linda. Tusen tack
Min sambo gav mig nått smörgåsrån och bad mig äta. Egentligen bad jag om en Alvedon, han hörde rån. Man glömmer lätt att äta i villervallan. SÅ jag käka upp dom. Japp, ni läste rätt. Jag åt rån! Men bara tre och mycket pålägg.
Ner till kyrkan, drog igenom låten en gång. Den satt ju, hade texten med mig. Dom som hörde ansåg att det lät bra. Då kör vi på det. (Egen uppfattning: det lät lite svajigt och surt.)
Klockan blir fyra och allt folk börjar droppa in. Börjar bli liiiite nervig. Vi går fram och allt går som smort!
Fortare än vad jag trode och inte alls jobbigt.
Jag skulle ju sjunga så smäcktande och vackert. Pyttsan!
Nervösvibrato och riktigt ur tonart ibland. Men det var nån tår i bänkraderna trots allt.
Upp till fiket och fika, fika, fika. Alla fick plats efter mycket om och men.
Paketöppning!!
Otroligt fina saker. Graverad termos, halsband, tavlor, drömfångare, kläder,hoppgunga, kläder,skor, kläder, leksaker, solglasögon. Lika roligt att plocka upp det igen när vi kom hem och verkligen titta på allt.
Det roligaste: Inga dubletter. Har nog aldrig hänt på ett dop!
Kvällen avslutades på ett förträffligt sätt. Anna och Christopher kom upp och lagade mat så vi slapp.
Helt jävla underbart! Det var guld värt.
Fläskfilé med gorgonzolasås, bacon och champinjoner. Till det klyftpotatis för dom som äter sånt och grönsaker från Bali för oss andra. Det var vansinnigt gott. Okej, jag fuskade, tog ett par, tre, tio klyftor potatis. Men jag hade redan ätit rån under dagen. Men inga mängder av nått.
Sen blev det natta. Vet inte ens vad klockan var, men somnade gjorde jag, som en klubbad säl. Så idag tar familjen det piano på soffan med tvspel, bloggande, badande (inte på soffan dock), hängande, och kvällen avslutas med BB och kanske kikar Bästaste Fredrik upp.
Jodå, en riktig prettomorsa.
Idag har lilla mamma lagat mat till sin son minsann.
Kycklig, sötpotatis och broccoli. Hoppas han tycker om. Men han är inte så kinkig.
När jag står där med min matsked och ska lägga i burkar inser jag att barnmatsföretagen gjort öppningarna för små!( Eller så har jag en stor sked?)
Men när jag tänker efter så använder jag en lång sked när jag matar. En sån där smal en. Men jag tänker då inte stå och lorta med en sån.
Så jag häller ner alla mat i en plastpåse och kllipper av ett hörn och sen är det klart!
Då kommer idioten i mig på att jag fick ju en tjusig våg av bästaste Fredrik för ett tag sen. Så jag väger alla burkar, har höftat ganska bra. Sen står jag där som en kemist och flyttar 5 gram mellan burkarna så alla blir
250g. IDIOT! Varför måste det var lika mycket i alla burkarna? Det är ju bara i mitt huvud. Vad bryr sig ungen om det?
Jo, en sak ratade han. Hallon/mangokrämen jag gjorde. Men det kan jag förstå, den var rosa röd, lite sur och såg ut som en manet storlek svinstor i bunken.
Han fick inte det i munnen, jongla runt, grimaserade, tittade på mig och spottade ut. Jag hiva. Han kommer inte vänja sig, det syntes på honom.
Däremot är aprikoskrämen jag gjorde i förra veckan en favorit. Tur jag gjorde mycket och frös in.
Kycklig, sötpotatis och broccoli. Hoppas han tycker om. Men han är inte så kinkig.
När jag står där med min matsked och ska lägga i burkar inser jag att barnmatsföretagen gjort öppningarna för små!( Eller så har jag en stor sked?)
Men när jag tänker efter så använder jag en lång sked när jag matar. En sån där smal en. Men jag tänker då inte stå och lorta med en sån.
Så jag häller ner alla mat i en plastpåse och kllipper av ett hörn och sen är det klart!
Då kommer idioten i mig på att jag fick ju en tjusig våg av bästaste Fredrik för ett tag sen. Så jag väger alla burkar, har höftat ganska bra. Sen står jag där som en kemist och flyttar 5 gram mellan burkarna så alla blir
250g. IDIOT! Varför måste det var lika mycket i alla burkarna? Det är ju bara i mitt huvud. Vad bryr sig ungen om det?
Jo, en sak ratade han. Hallon/mangokrämen jag gjorde. Men det kan jag förstå, den var rosa röd, lite sur och såg ut som en manet storlek svinstor i bunken.
Han fick inte det i munnen, jongla runt, grimaserade, tittade på mig och spottade ut. Jag hiva. Han kommer inte vänja sig, det syntes på honom.
Däremot är aprikoskrämen jag gjorde i förra veckan en favorit. Tur jag gjorde mycket och frös in.
Är det fel??
Isaac är sex månader den 5 april. Han äter mat. Portioner. Även gröt och välling.
Jag har inte rådfrågat BVC som många anser att man ska.
Vi började med smakisar, potatis, morot och majs. Blev ganska snart tråkigt. För oss, kanske inte för honom.
Nu äter han, alltså äter.
Mellan 7-8 Välling
Mellan 10,30-11 Burk
Mellan 14-15 Burk. Skulle vilja ha ett mellanmål här. Förslag? Kanske yoghurt?
Mellan 18-19 Gröt med frukt
Runt 20, om han är hungrig, välling.
Sen sover han hela natten. Jag är nöjd. Har vi varit för snabba??
Jag har inte rådfrågat BVC som många anser att man ska.
Vi började med smakisar, potatis, morot och majs. Blev ganska snart tråkigt. För oss, kanske inte för honom.
Nu äter han, alltså äter.
Mellan 7-8 Välling
Mellan 10,30-11 Burk
Mellan 14-15 Burk. Skulle vilja ha ett mellanmål här. Förslag? Kanske yoghurt?
Mellan 18-19 Gröt med frukt
Runt 20, om han är hungrig, välling.
Sen sover han hela natten. Jag är nöjd. Har vi varit för snabba??
Bebisinfo
Nu är det dags, var längesen.
* Han väger över 7 kilo
* Han är 64 cm lång
* Han har hittat sina fötter
* Han kan ligga på magen utan att bli fly förbannad
* Han har en hundvän,Xerxes
* Han har börjat med lite smakisar
* Han kräks absolut inte lika mycket nu. Peppar peppar
* Han har ett helt fantastiskt skratt
* Han är snart döpt
* Han är även snart omslagskille? Det hänger på er...
* Han väger över 7 kilo
* Han är 64 cm lång
* Han har hittat sina fötter
* Han kan ligga på magen utan att bli fly förbannad
* Han har en hundvän,Xerxes
* Han har börjat med lite smakisar
* Han kräks absolut inte lika mycket nu. Peppar peppar
* Han har ett helt fantastiskt skratt
* Han är snart döpt
* Han är även snart omslagskille? Det hänger på er...
Dessutom
Jag insåg också att det är verkligt längesen jag gav er en bebisuppdatering!
Jag försöker lova att det dyker upp en i morgon. När lånehunden är promenerad, bebis mätt och belåten och hemmet i någorlunda skick.
Jag försöker lova att det dyker upp en i morgon. När lånehunden är promenerad, bebis mätt och belåten och hemmet i någorlunda skick.
Tillfälligt beroende
Jag har insett att jag har ett beroende. Bildredigering. Sjukt beroende. Just nu..
Första smakis.
Morot. Tummen upp.
Det här är även ett tävlingsbidrag i en tävling där man kan få sin bild avritad av en extremt händig konstnär.
Bilden lämpar sig bra för att det är fina färger och en glad unge!
Dop
Jo, nu har jag bokat kyrkan iaf. Och för varje dag som går så blir det fler och fler på bjudlistan. Vi är nog uppe i 70 pers nu. Det är dessutom bara släkt. Heeeelt sjukt.
Förövrigt ska vi inte ha några gudföräldrar. Alla har det så man förväntas att ha det.
Men dom vi vill skulle vara gudföräldrar, som lever i ett stabilt förhållande och som vi har umgåts med i flera år, har inte ens döpt sina egna barn för dom tror inte på sånt och går inte i kyrkan och tror inte på gud.
Vi går väll för faan heller inte i kyrkan,vi "tror" inte på gud men vi är ju båda döpta. Vi vill ju döpa våran son för att det är en fin tradition.
Så därför blir dom inte gudföräldrar. Dom vet inte ens om att dom var uppe för diskussion ens. Sen har vi liksom inga fler kandidater, eller jo det har vi, men vi vil inte ta nått syskon "bara för att". Säkert folk som blir sura över det men det är vi som bestämmer.
I veckan ska jag väll ta tag i det här med inbjudningskort. Det är en jävla djungel! Funderar på att göra egna, blir säkert dyrare men säkerligen mer uppskattat.
Tåls att tänkas på.
Förövrigt ska vi inte ha några gudföräldrar. Alla har det så man förväntas att ha det.
Men dom vi vill skulle vara gudföräldrar, som lever i ett stabilt förhållande och som vi har umgåts med i flera år, har inte ens döpt sina egna barn för dom tror inte på sånt och går inte i kyrkan och tror inte på gud.
Vi går väll för faan heller inte i kyrkan,vi "tror" inte på gud men vi är ju båda döpta. Vi vill ju döpa våran son för att det är en fin tradition.
Så därför blir dom inte gudföräldrar. Dom vet inte ens om att dom var uppe för diskussion ens. Sen har vi liksom inga fler kandidater, eller jo det har vi, men vi vil inte ta nått syskon "bara för att". Säkert folk som blir sura över det men det är vi som bestämmer.
I veckan ska jag väll ta tag i det här med inbjudningskort. Det är en jävla djungel! Funderar på att göra egna, blir säkert dyrare men säkerligen mer uppskattat.
Tåls att tänkas på.
Isaac update
Nu jävlar! Inte ett inlägg på flera dagar och sen smack bang ett helt gäng på en dag.
När jag sitter här helt nerspydd så kommer jag osökt att tänka på att ni inte fått bebisprat på länge.
★ Isaac är nu 3 månader och 2 dagar.
★ Sista vägningen den 16 december vägde han 5,2 kg och var 56 lång.
★ Den 17 januari är det dags för vaccination. Spännande!
★ Han har börjat skratta och le när man pratar med honom.
★ Han kräks fortfarande, ibland helt sjuka mängder.
★ Han har börjat sova längre på nätterna. Lägger honom kl 20-21 han vaknar kl 04,30 ungefär för mat.
★ Han har haft sin första förkylning som nu börjar ge sig.
★ Vi ska inte vaccinera honom mot svininfluensan.
★ Ibland kan han stoppa in nappen själv. Kanske en tillfällighet.
★ Han hatar att ligga på mage.
★ Eftersom det inte snöade eller var permafrost idag så fick han ha sufletten nere på vagnen. Mycket glad bebis!
Sist men inte minst. Han är den sötaste bebis på denna jord!! Fortfarande.
När jag sitter här helt nerspydd så kommer jag osökt att tänka på att ni inte fått bebisprat på länge.
★ Isaac är nu 3 månader och 2 dagar.
★ Sista vägningen den 16 december vägde han 5,2 kg och var 56 lång.
★ Den 17 januari är det dags för vaccination. Spännande!
★ Han har börjat skratta och le när man pratar med honom.
★ Han kräks fortfarande, ibland helt sjuka mängder.
★ Han har börjat sova längre på nätterna. Lägger honom kl 20-21 han vaknar kl 04,30 ungefär för mat.
★ Han har haft sin första förkylning som nu börjar ge sig.
★ Vi ska inte vaccinera honom mot svininfluensan.
★ Ibland kan han stoppa in nappen själv. Kanske en tillfällighet.
★ Han hatar att ligga på mage.
★ Eftersom det inte snöade eller var permafrost idag så fick han ha sufletten nere på vagnen. Mycket glad bebis!
Sist men inte minst. Han är den sötaste bebis på denna jord!! Fortfarande.
Att amma eller inte amma?
Debatten är just nu het som solen över Sahara.
Antingen har den alltid varit det eller så märker man av den mer nu när man själv har barn. Och inte ammar.
Våran son är två månader. Jag ammade bara honom fyra veckor.
Han är född i vecka 34+2. Alltså sex veckor för tidig så när som på någon dag. När man är så liten som han var, så orkar man inte så mycket. Man orkar tillexempel inte amma så pass länge att man får ut den där ordentilga mjölken.
Så han blev sondad. Det skar in mammahjärtat. Det var verkligen jobbigt att se honom med den där slangen i näsan. Men man fick intala sig själv att det var för hans bästa. Och det var det ju.
Ju större han blev där på sjukhuset,ju mer orkade han amma. MEN! När han är hungrig, då är han hungrig NU! Inte om två minuter när tutten är framme och han har fått tag.
Vilket resulterade i att han blev så frustrerad när han skulle äta att han skrek sig utmattad och somnade innan den tjocka mjölken rann till. För mjölk, det hade jag. Till en början.
Vi fick ta till en vårtnapp, ett plastbröstvårta som man sätter över sin egen så det är lättare att få tag. För när bröstet var spänt, kunde han inte riktigt suga tag. Det funkade klockren! Alla var glada och han gick upp i vikt. Men... Sen började det dala..
Använder man vårtnapp för länge så går mjölkproduktionen ner. Anledningen till det är att man får inte samma stimulans som utan, när det är hud mot hud.
Han gick ner mer och mer i vikt. Fick börja sonda mer och mer. Jobbigt. Speciellt som vi då redan varit på sjukhuset ett tag och han inte var sjuk i övrigt, som för tidigt födda barn kan vara, så fick vi stanna ännu längre.
Varje dag ringde familjen och vänner och tjatade, tjatade, tjatade och tjatade om när vi skulle få komma hem. Och varför vi inte kunde åka hem. Blev fruktansvärt jobbigt i längden och jag kan nog lova att på 24 av dom dagarna vi var på sjukhuset så grät jag 22 av dom.
Just för att det var så stressat med ammingen, han gick ner i vikt och alla frågade när vi fick komma hem. Jag frågade sköterskorna om inte flaskmatning var ett alternativ. Nej Gud nej, fick jag till svar. Du har så fin mjölk så.. Ja jo, det kanske jag har men det kvittar om han inte får i sig den.. Men det skulle ammas, ammas,ammas. Inte flaskmatar vi barn här inte!!
När han var i vecka 37, alltså tre veckor efter han var född, fick vi flytta upp på patienthotellet. Med honom såklart. DÅ gjorde vi det!
Vi skulle koppmata däruppe, men vi smet till affären och köpte en flaska, gav han ersättningen i den och han blev nöjd. Först ammade jag honom och sen fick han ersättning. Familjen var glad!!
På vägningen dagen efter så hade han gått upp i vikt. Så vi fick åka hem men var tvungna att komma upp två dar senare och väga honom. Vi åkte hem och var jublande glada. Ammade och gav tillägg i flaska.
Åker upp till Falun två dagar senare, väger killen. Han har gått upp 300g på två dagar. Oj, säger sköterskan, va hände?? Äh.. När man kommer hem så blir allt mer avslappnat och man ammar bättre, drog ja till med.
Ja, ammar du så bra då kan jag skriva ut er.
Halleluja!! Men jag ljög för sjukvården. Men det var det faan värt.
Inte konstig att det blir stressande för mammor när dom inte kan välja, fast det låter så först, att det ska vara så hysteriskt det här med amningen.
Jag vill jättegärna amma min son, från första början var det absolut min plan. Jag antar att de flesta mammor förutsätter att dom ska amma. Men för vissa så går den planen i kras. Och det märkligaste är, att när man säger tilll många andra mammor att man inte ammar då säger dom att dom bara ammade någon vecka eller inte alls. Tror nästan att det är vanligare att inte amma nu för tiden. Men det är ingen som pratar om det.
Hellre en glad bebis och en glad mamma än en hysterisk bebis och en ledsen mamma.
Och ersättnignen är bra. Annars skulle dom inte få sälja den.
Antingen har den alltid varit det eller så märker man av den mer nu när man själv har barn. Och inte ammar.
Våran son är två månader. Jag ammade bara honom fyra veckor.
Han är född i vecka 34+2. Alltså sex veckor för tidig så när som på någon dag. När man är så liten som han var, så orkar man inte så mycket. Man orkar tillexempel inte amma så pass länge att man får ut den där ordentilga mjölken.
Så han blev sondad. Det skar in mammahjärtat. Det var verkligen jobbigt att se honom med den där slangen i näsan. Men man fick intala sig själv att det var för hans bästa. Och det var det ju.
Ju större han blev där på sjukhuset,ju mer orkade han amma. MEN! När han är hungrig, då är han hungrig NU! Inte om två minuter när tutten är framme och han har fått tag.
Vilket resulterade i att han blev så frustrerad när han skulle äta att han skrek sig utmattad och somnade innan den tjocka mjölken rann till. För mjölk, det hade jag. Till en början.
Vi fick ta till en vårtnapp, ett plastbröstvårta som man sätter över sin egen så det är lättare att få tag. För när bröstet var spänt, kunde han inte riktigt suga tag. Det funkade klockren! Alla var glada och han gick upp i vikt. Men... Sen började det dala..
Använder man vårtnapp för länge så går mjölkproduktionen ner. Anledningen till det är att man får inte samma stimulans som utan, när det är hud mot hud.
Han gick ner mer och mer i vikt. Fick börja sonda mer och mer. Jobbigt. Speciellt som vi då redan varit på sjukhuset ett tag och han inte var sjuk i övrigt, som för tidigt födda barn kan vara, så fick vi stanna ännu längre.
Varje dag ringde familjen och vänner och tjatade, tjatade, tjatade och tjatade om när vi skulle få komma hem. Och varför vi inte kunde åka hem. Blev fruktansvärt jobbigt i längden och jag kan nog lova att på 24 av dom dagarna vi var på sjukhuset så grät jag 22 av dom.
Just för att det var så stressat med ammingen, han gick ner i vikt och alla frågade när vi fick komma hem. Jag frågade sköterskorna om inte flaskmatning var ett alternativ. Nej Gud nej, fick jag till svar. Du har så fin mjölk så.. Ja jo, det kanske jag har men det kvittar om han inte får i sig den.. Men det skulle ammas, ammas,ammas. Inte flaskmatar vi barn här inte!!
När han var i vecka 37, alltså tre veckor efter han var född, fick vi flytta upp på patienthotellet. Med honom såklart. DÅ gjorde vi det!
Vi skulle koppmata däruppe, men vi smet till affären och köpte en flaska, gav han ersättningen i den och han blev nöjd. Först ammade jag honom och sen fick han ersättning. Familjen var glad!!
På vägningen dagen efter så hade han gått upp i vikt. Så vi fick åka hem men var tvungna att komma upp två dar senare och väga honom. Vi åkte hem och var jublande glada. Ammade och gav tillägg i flaska.
Åker upp till Falun två dagar senare, väger killen. Han har gått upp 300g på två dagar. Oj, säger sköterskan, va hände?? Äh.. När man kommer hem så blir allt mer avslappnat och man ammar bättre, drog ja till med.
Ja, ammar du så bra då kan jag skriva ut er.
Halleluja!! Men jag ljög för sjukvården. Men det var det faan värt.
Inte konstig att det blir stressande för mammor när dom inte kan välja, fast det låter så först, att det ska vara så hysteriskt det här med amningen.
Jag vill jättegärna amma min son, från första början var det absolut min plan. Jag antar att de flesta mammor förutsätter att dom ska amma. Men för vissa så går den planen i kras. Och det märkligaste är, att när man säger tilll många andra mammor att man inte ammar då säger dom att dom bara ammade någon vecka eller inte alls. Tror nästan att det är vanligare att inte amma nu för tiden. Men det är ingen som pratar om det.
Hellre en glad bebis och en glad mamma än en hysterisk bebis och en ledsen mamma.
Och ersättnignen är bra. Annars skulle dom inte få sälja den.
Inte bada
Jag har en son som inte gillar att bada. Bara skriker och slingrar sig.
MEN! Han är även en spykråka, så ibland måste man trots allt bada.
Det tog mig och Jonas att tag innan vi fatta vad felet var. 37 grader på vattnet är för kallt. Närmare 40 ska det vara. Hade man ju kunnat räkna ut eftersom han är väldigt varm annars.
Så när mamma och pappa fattar galoppen, då blir man såhär glad:
MEN! Han är även en spykråka, så ibland måste man trots allt bada.
Det tog mig och Jonas att tag innan vi fatta vad felet var. 37 grader på vattnet är för kallt. Närmare 40 ska det vara. Hade man ju kunnat räkna ut eftersom han är väldigt varm annars.
Så när mamma och pappa fattar galoppen, då blir man såhär glad:
Speciellt inbjuden
Bebisträff hos min kusin i Saxdalen idag.. Känner mig hedrar,jag bor inte där men är välkommen ändå. Kakorna är bakade och nedpackade. Måste ju blidka massorna lite..
Efter bebistjål och fika så kilar jag hem till min andra kusin. Min sambo ska hjälpa dom att slipa lite har jag för mig. Eller om det var nått annat som skulle göras.
Dagen är fulltecknad som vanligt. Jag gillart!
Tänkte att kameran skulle med idag. Få se om det blir nått fotograferande eller om jag glömmer den i väskan.
Tänkte på det här med frukost. Är nog dags nu. Ska bara väcka min prins och förflytta honom till babysittern istället för våran säng.
Kanske kladda på ett ansikte. Kanske gå igenom reflexförrådet.
Efter bebistjål och fika så kilar jag hem till min andra kusin. Min sambo ska hjälpa dom att slipa lite har jag för mig. Eller om det var nått annat som skulle göras.
Dagen är fulltecknad som vanligt. Jag gillart!
Tänkte att kameran skulle med idag. Få se om det blir nått fotograferande eller om jag glömmer den i väskan.
Tänkte på det här med frukost. Är nog dags nu. Ska bara väcka min prins och förflytta honom till babysittern istället för våran säng.
Kanske kladda på ett ansikte. Kanske gå igenom reflexförrådet.
Den är här nu!
Som vi har väntat! Idag kom våran nya fina vagn.
Vi har väntat och väntat. Under tiden vi väntat har vi lånat en vagn. Den är också fin, men man vill ju ha sin egen.
Så när vi har ätit vår avancerade kvällsmat bestående av varma mackor och färskpressad juice så åker min söta sambo och hämtar den hos min mor.
Vagnen är en present från föräldrar/svärföräldrar. Mycket uppsakttat och fantastiskt snällt.
Med tanke på alla saker som gått sönder här hemma så är alla gåvor välkomna...
Vi har väntat och väntat. Under tiden vi väntat har vi lånat en vagn. Den är också fin, men man vill ju ha sin egen.
Så när vi har ätit vår avancerade kvällsmat bestående av varma mackor och färskpressad juice så åker min söta sambo och hämtar den hos min mor.
Vagnen är en present från föräldrar/svärföräldrar. Mycket uppsakttat och fantastiskt snällt.
Med tanke på alla saker som gått sönder här hemma så är alla gåvor välkomna...
Stor kille
Har vägt och mätt Isaac idag.
3790 g och 50 cm lång.
Det börjar ta sig. Nu ligger han brevid mig på soffan och softar. Jag tänkte sätta igång med nått, men vet inte riktigt vad. Eller så kurar jag ner mig hos honom ett tag.
3790 g och 50 cm lång.
Det börjar ta sig. Nu ligger han brevid mig på soffan och softar. Jag tänkte sätta igång med nått, men vet inte riktigt vad. Eller så kurar jag ner mig hos honom ett tag.
Fortsättningen
Väl på förlossningen sätter dom värkstimulerande dropp. Det börjar mola lite i magen så jag tar en promenad med min söta sambo i korridoren.
Den promenaden på 40 steg fram och tillbaka kändes jävligt tråkig efter tre vändor så då går vi in på rummet och kikar på en film.
Runt kanske 13,00 börjar det göra riktigt ont så jag får värmekuddar på ryggen och magen. Hjälper sådär..
Värken tilltar och nu känner jag att filmen inte är så intressant längre. Lägger mig på sida och försöker andas.
Gick ju ingen livsnödvändig kurs i andning så jag kan ju inte tekniken.
Mannen i mitt liv påpekar att jag missar filmen. Kunde jag bry mig mer?!
Det börjar komma in lite personal och titta till mig. Jodå, allt går fint säger jag.
Dom frågar om jag vill ha lustgas. Jajemänsan!
Lustgasen blir min bästa vän. Det finns tydligen tre lägen.
Barnmorska och sköterska kommer in och känner hur mycket jag öppnat mig. Nu är jag väll öppen 6 cm.
Får frågan om jag vill ha ryggbedövning. Nja... Jag tror ju att det är sista anhalten så jag ber om mer lustgas istället. Går väll en timme eller så. Dom frågar igen. Ryggbedövning? Nä.. Mer gas. Nu är vi alltså på sista nivån.
Nån timme och nån cm till.
Ryggbedövning? Sköterskan säger att dom flesta redan hade tagit det. Då frågar jag om det är sista anhalten. Nej för tusan! Man kan ju ta lustgas också.
Ja men då så!! Ge hit!
Doktorn förbereder så jag får vänta en stund. Men när dom nästan är på väg med den, då kommer första krystvärken. Då vill jag inget ha för det kan ju avstanna då.
Hänger kvar i min lustgas för glatta livet. Sen är det dags! Dags att krysta på riktigt. Ojojoj!!
Dom monterar ner sängen och allt görs klart.
Jag har fått för mig att när första krystvärken kommer då går det fort.. Men inte då!
Man har hört askungesagor om tre krystvärkar och sen är det över. Tillåt mig gapskratta!
603 krystvärkar kanske.
Men vid den här tidpunkten har jag kastat lustgasen. Sista timmen av förlossningen är det endast vilja. Min sambo är så modig och håller i min hand hela förlossningen.
Sköterskan på min vänstra sida smyger iväg ibland och vilar handen. Hon lägger även en kall handduk på min varma panna. Helst sjukt skönt!
Tillslut är det riktigt nära. Jag känner att det rör sig neråt. Tar i och tar i och tar i.. Barnmorskan säger att det är så nära hela tiden. det är då hon yttrar det roliga: " När det känns som det brinner, då tar du i lite till. "
Jag tänker att det faan inte brinner, men helt plötsligt så känns det som det brinner! Och då tar jag i lite till.
Då kommer han farandes. Fort går det och stänker gör det.
Får upp honom på min mage och Jonas klipper navelsträngen. Dom tycker han ser så pigg ut att han får ligga hos mig en halvtimme innan dom tar med honom till pytteavdelningen.
Under tiden hände det grejer. Moderkakan glider ut på ett obehagligt sätt och den granskas. Det ska sys och grejas. Jag har ett svagt minne av att min kusin sa att ja borde inte välja bedövningssprayen. Det sved så in i helvete. Men när dom frågar: "Spruta eller spray?" , och man redan är sargad i hela mumindalen och allmänt vimmelkantig då tar man ju inte sprutan direkt.
Men det var korkat. Det sved nå sanslöst! Men lustgas ingick och man blev ju bedövad. Tuppade av en stund så en skötersk fick putta på mig så jag kom tillbaka til verkligheten.
Så sätter dom igång att pyssla ihop mig. Känns ju sådär att personalen står och diskuterar vad som hör ihop med vad i mitt underliv.
När barnmorskan har sytt sin två stygn så ska hon knyta ihop. Hon tar upp peangen och siktar på tråden. MEN! Istället sticker hon mig i skinkan med den! Det gjorde lite ont men var faktiskt mest roligt ooch överraskande. Så vi fick oss ett gott skratt där mitt i natten.
Jonas och Isaac åker ner till 33:an. Jag lyckas slummra en stund på förlossningen. När Jonas har installerat sonen kommer han upp till mig och en sköterska kommer in med smörgåsar och varm choklad och äppelcider i champangeglas. Väldigt gott.
Sen skulle vi ner och titta på vårat underverk igen. Den promenaden var väll sådär. Min svanskota var öm som efter att man åkt pulka, hoppat över ett ishopp och landat på ett annat.
Jag har säker glömt en massa intressant information. Men ni får hålla tillgodo med det här så länge.
Den promenaden på 40 steg fram och tillbaka kändes jävligt tråkig efter tre vändor så då går vi in på rummet och kikar på en film.
Runt kanske 13,00 börjar det göra riktigt ont så jag får värmekuddar på ryggen och magen. Hjälper sådär..
Värken tilltar och nu känner jag att filmen inte är så intressant längre. Lägger mig på sida och försöker andas.
Gick ju ingen livsnödvändig kurs i andning så jag kan ju inte tekniken.
Mannen i mitt liv påpekar att jag missar filmen. Kunde jag bry mig mer?!
Det börjar komma in lite personal och titta till mig. Jodå, allt går fint säger jag.
Dom frågar om jag vill ha lustgas. Jajemänsan!
Lustgasen blir min bästa vän. Det finns tydligen tre lägen.
Barnmorska och sköterska kommer in och känner hur mycket jag öppnat mig. Nu är jag väll öppen 6 cm.
Får frågan om jag vill ha ryggbedövning. Nja... Jag tror ju att det är sista anhalten så jag ber om mer lustgas istället. Går väll en timme eller så. Dom frågar igen. Ryggbedövning? Nä.. Mer gas. Nu är vi alltså på sista nivån.
Nån timme och nån cm till.
Ryggbedövning? Sköterskan säger att dom flesta redan hade tagit det. Då frågar jag om det är sista anhalten. Nej för tusan! Man kan ju ta lustgas också.
Ja men då så!! Ge hit!
Doktorn förbereder så jag får vänta en stund. Men när dom nästan är på väg med den, då kommer första krystvärken. Då vill jag inget ha för det kan ju avstanna då.
Hänger kvar i min lustgas för glatta livet. Sen är det dags! Dags att krysta på riktigt. Ojojoj!!
Dom monterar ner sängen och allt görs klart.
Jag har fått för mig att när första krystvärken kommer då går det fort.. Men inte då!
Man har hört askungesagor om tre krystvärkar och sen är det över. Tillåt mig gapskratta!
603 krystvärkar kanske.
Men vid den här tidpunkten har jag kastat lustgasen. Sista timmen av förlossningen är det endast vilja. Min sambo är så modig och håller i min hand hela förlossningen.
Sköterskan på min vänstra sida smyger iväg ibland och vilar handen. Hon lägger även en kall handduk på min varma panna. Helst sjukt skönt!
Tillslut är det riktigt nära. Jag känner att det rör sig neråt. Tar i och tar i och tar i.. Barnmorskan säger att det är så nära hela tiden. det är då hon yttrar det roliga: " När det känns som det brinner, då tar du i lite till. "
Jag tänker att det faan inte brinner, men helt plötsligt så känns det som det brinner! Och då tar jag i lite till.
Då kommer han farandes. Fort går det och stänker gör det.
Får upp honom på min mage och Jonas klipper navelsträngen. Dom tycker han ser så pigg ut att han får ligga hos mig en halvtimme innan dom tar med honom till pytteavdelningen.
Under tiden hände det grejer. Moderkakan glider ut på ett obehagligt sätt och den granskas. Det ska sys och grejas. Jag har ett svagt minne av att min kusin sa att ja borde inte välja bedövningssprayen. Det sved så in i helvete. Men när dom frågar: "Spruta eller spray?" , och man redan är sargad i hela mumindalen och allmänt vimmelkantig då tar man ju inte sprutan direkt.
Men det var korkat. Det sved nå sanslöst! Men lustgas ingick och man blev ju bedövad. Tuppade av en stund så en skötersk fick putta på mig så jag kom tillbaka til verkligheten.
Så sätter dom igång att pyssla ihop mig. Känns ju sådär att personalen står och diskuterar vad som hör ihop med vad i mitt underliv.
När barnmorskan har sytt sin två stygn så ska hon knyta ihop. Hon tar upp peangen och siktar på tråden. MEN! Istället sticker hon mig i skinkan med den! Det gjorde lite ont men var faktiskt mest roligt ooch överraskande. Så vi fick oss ett gott skratt där mitt i natten.
Jonas och Isaac åker ner till 33:an. Jag lyckas slummra en stund på förlossningen. När Jonas har installerat sonen kommer han upp till mig och en sköterska kommer in med smörgåsar och varm choklad och äppelcider i champangeglas. Väldigt gott.
Sen skulle vi ner och titta på vårat underverk igen. Den promenaden var väll sådär. Min svanskota var öm som efter att man åkt pulka, hoppat över ett ishopp och landat på ett annat.
Jag har säker glömt en massa intressant information. Men ni får hålla tillgodo med det här så länge.
Jag börjar lite
Den 4/10 åkte jag upp till Falu Lasarett för att kolla kurvan på bebisen och mig. Har ju åkt upp varje dag sen 29/9 för att vattnet sipprade
Jag trodde att dom skulle kolla kurvan och sen skicka hem mig som vanligt. Men ack så jag bedrog mig!
Läkaren kom in och sa att allt såg bra ut men att dom ville sätta igång mig eftersom vi tagit oss in i vecka 34 och det var bra för bebisens skull, men att det fanns en stor infektionsrisk. Jag vart helt paff, det var jag inte bered på. Sagt och gjort.
En sköterska satte in en droppnål och satte på mig ett blått armband. Sen kom läkaren och hämtade mig så hon kunde sätta in en ballong med vatten i, i min livmoder tapp så den skulle vidga sig. Typ.. Tror jag. Iaf så pilla hon in en lång brungul slang i mumindalen och den hängde ut.
Den här slangen ska man alltså dra i en gång i halvtimmen. Så jag gick och la mig på rummet och tog det lite piano.
En gång i halvtimmen kommer en sköterska och drar i slangen, andra gången hon kommer in så påpekar jag att det känns som det rinner vatten nerför benet. Och det gjorde det! Det rann verkligen fostervatten efter benet.
Så sköterskan kom in med en rock som jag fick ta på mig istället för mina fostervatten byxor.
Men eftersom det rann så mycket så fixade hon en finurlig sak. Hon kopplade på slangen på en droppslang med påse. Den fick jag sen ha i fickan!
Kändes lite märkligt. Men jag har ju även åkt på bussen med mitt urinprov i väskan till barnmorskan.
Iaf, blev beordrad att gå och äta lunch. När jag kom tillbaka från lunchen så hade sambon anlänt.
Sköterskan kommer in och drar i slangen. "Nu drar jag till så att vi får igång det här någon gång" , säger hon.
Ja ja, tänker jag. Hur farligt kan det vara när den ramlar ut?
Men dra åt helvete vilken märklig känsla det var när den ploppa ut! På slangen sitter det alltså en ganska stor ballong grej. Det kändes lite när den for ut.
"Då så", säger sköterskan. Nu åker vi upp på förlossningen.
"När det känns som att det brinner,
då tar du i lite till."
Dom orden yttrade barnmorskan som var med när Isaac kom till världen.
Det är inget man vill höra efter 12 timmar smärta. Men han kom iaf ut. Med en skvätt!
Jag trodde inte jag skulle höra till dom där mammorna som säger:
"Jag fick ju en bebis, det var värt smärtan."
Men... Den bubblan börjar omsluta mig mer och mer. Mot min vilja dock! Det gjorde fruktansvärt ont,såklart. Det kan väll ingen neka till. Men smärtan känns mer och mer avlägsen.
Inatt klockan 00,26 är han en vecka gammal. Vi har haft honom en vecka. Han har varit en del av våra liv i en vecka. Mycket lägre om man räknar tiden i magen såklart. Men då visste vi ju inte vad det var för en liten människa därinne.
Men nu kallar plikten. Det är inte så jävla bara att ligga på sjukhus. Nädå!
Var tredje timme är det mat, den tar ju en timme med sondning och amning. Sen är det lite gostid och sen ska man pumpa och hinna vila och sen är karusellen igång igen.
Och om man inte är typen som gärna klär av sig in public, få aldrig barn för tidigt!
Här är det fritt fram för sköterskorna att klämma, känna, mosa, trycka, buffa och peta på dina tuttar. Det är hjälpsamt när amningen ska komma igång, men man är allmän egendom. I början tyckte man det var jobbigt med andra mammors sambos som var i samma rum under tiden. Men efter någon dag så orkar man inte bry sig. Då är man så glad bara ungen vill amma.
Jag lovar, den köttiga, drogade, blodiga men ändå fantastiska förlossningen kommer dyka upp här. Men så länge schemat på sjukan är så hektiskt så får det vänta tills jag är hemma.
Dom orden yttrade barnmorskan som var med när Isaac kom till världen.
Det är inget man vill höra efter 12 timmar smärta. Men han kom iaf ut. Med en skvätt!
Jag trodde inte jag skulle höra till dom där mammorna som säger:
"Jag fick ju en bebis, det var värt smärtan."
Men... Den bubblan börjar omsluta mig mer och mer. Mot min vilja dock! Det gjorde fruktansvärt ont,såklart. Det kan väll ingen neka till. Men smärtan känns mer och mer avlägsen.
Inatt klockan 00,26 är han en vecka gammal. Vi har haft honom en vecka. Han har varit en del av våra liv i en vecka. Mycket lägre om man räknar tiden i magen såklart. Men då visste vi ju inte vad det var för en liten människa därinne.
Men nu kallar plikten. Det är inte så jävla bara att ligga på sjukhus. Nädå!
Var tredje timme är det mat, den tar ju en timme med sondning och amning. Sen är det lite gostid och sen ska man pumpa och hinna vila och sen är karusellen igång igen.
Och om man inte är typen som gärna klär av sig in public, få aldrig barn för tidigt!
Här är det fritt fram för sköterskorna att klämma, känna, mosa, trycka, buffa och peta på dina tuttar. Det är hjälpsamt när amningen ska komma igång, men man är allmän egendom. I början tyckte man det var jobbigt med andra mammors sambos som var i samma rum under tiden. Men efter någon dag så orkar man inte bry sig. Då är man så glad bara ungen vill amma.
Jag lovar, den köttiga, drogade, blodiga men ändå fantastiska förlossningen kommer dyka upp här. Men så länge schemat på sjukan är så hektiskt så får det vänta tills jag är hemma.
Så här ligger det till!
För några dagar sen skrev ja att vi var i 33+6. Det va ljug! Det är kanske därför jag ligger på Falu Lasarett nu. Bebisen vill ge mig ett uppvaknande!
Idag är vi i 33+3. Inget annat.
Historien: Natten till tisdagen vaknade jag av en märklig känsla. Lite som att jag hade kissat på mig. Gick på toaletten men tänkte inte så mycket på vad som hände. Somnade om, åkte till jobbet på tisdagen som vanligt. Men helt plötsligt så rinner det nerför benet på mig!! Fostervatten.
Jag ringer min barnmorska, hon ringer Falun, jag får komma upp på en gång. Ultraljud och gynundersökning stod på agendan. Roligt värre. Ultraljudet går bra, allt ser perfekt och fint ut. Gynundersökning på det, den går fort men är lika otrevlig som den brukar. Då blir det bestämt att jag blir inlagd. Guuu va roligt. Eller?!
I går kväll satte dom en ctg-kurva. Alltså, spännband med nå mät grejs på över magen, tog lite blod och sen en ny gynundersökning. Den , mina vänner, va det obehagligaste jag varit med om! Han var typ ny eller nått. Det tog lång tid och gjorde ont. Man kan ju stå ut eftersom det brukar gå fort och vara relativt smärtfritt. Sen var det IDOL dags på rummet, sen tog jag en dusch och sen sova. Och jag har sovit!! Men ja vilar nog lite till känns det som.
Mannen i mitt liv och jag ska ner på studiebesök på barnavdelningen i eftermiddag. Det är ju liksom redan bestämt att det blir en för tidig födsel. Läskigt! Frågan är ju bara, hur tidig?
Kontentan av det hela då?
* Om ni någon gång kommer upp till Falun och ska göra en gynundersöknig, undvik Marcus om det är möjligt. * Sjukhusmat är inte så himla gott! Tur att sambo tog med nyponsoppa upp till mig.
* Passa på att sova om ni blir kvar. Sängarna är sköna, liiiite höga bara.
Idag är vi i 33+3. Inget annat.
Historien: Natten till tisdagen vaknade jag av en märklig känsla. Lite som att jag hade kissat på mig. Gick på toaletten men tänkte inte så mycket på vad som hände. Somnade om, åkte till jobbet på tisdagen som vanligt. Men helt plötsligt så rinner det nerför benet på mig!! Fostervatten.
Jag ringer min barnmorska, hon ringer Falun, jag får komma upp på en gång. Ultraljud och gynundersökning stod på agendan. Roligt värre. Ultraljudet går bra, allt ser perfekt och fint ut. Gynundersökning på det, den går fort men är lika otrevlig som den brukar. Då blir det bestämt att jag blir inlagd. Guuu va roligt. Eller?!
I går kväll satte dom en ctg-kurva. Alltså, spännband med nå mät grejs på över magen, tog lite blod och sen en ny gynundersökning. Den , mina vänner, va det obehagligaste jag varit med om! Han var typ ny eller nått. Det tog lång tid och gjorde ont. Man kan ju stå ut eftersom det brukar gå fort och vara relativt smärtfritt. Sen var det IDOL dags på rummet, sen tog jag en dusch och sen sova. Och jag har sovit!! Men ja vilar nog lite till känns det som.
Mannen i mitt liv och jag ska ner på studiebesök på barnavdelningen i eftermiddag. Det är ju liksom redan bestämt att det blir en för tidig födsel. Läskigt! Frågan är ju bara, hur tidig?
Kontentan av det hela då?
* Om ni någon gång kommer upp till Falun och ska göra en gynundersöknig, undvik Marcus om det är möjligt. * Sjukhusmat är inte så himla gott! Tur att sambo tog med nyponsoppa upp till mig.
* Passa på att sova om ni blir kvar. Sängarna är sköna, liiiite höga bara.
